Mångmamma

Blått Blod, Bookeds bonusbok

2012-01-29T22:20:00.001+01:00

Jag hade faktiskt ingen aning om vem Lars Ragnar Forssberg var, innan jag fick hans senaste roman "Blått Blod" i min hand.
Efter ha plöjt romanen det senaste dygnet, har jag lite bättre koll eftersom jag, nyfiken som jag är, sökte hans namn på nätet.

Journalist, debattör, dramatiker, PR-konsult, författare och dramatiker.
Bland annat.

I hans saga i kunglig miljö, som hans romans undertitel är, adresserar han en del välriktade sparkar omkring sig i Sveriges maktelit.
Kungligheter, adel, mediapersonligheter, politiker alla får de sig en släng av sleven.

Vissa är korrekt namngivna, andra lätt maskerade med förvrängda namn.
Några av vår tids mest kända personligheter har fått målande epitet och beskrivningar där det inte går att missta sig på vem han avser.
Socialdemokratins Mona beskrivs på ett ställe som; ...partiets mascaratyngda evighetsmaskin!
Att Nalle Rosenstake är densamme som Björn Rosengren går heller inte att missa.
Amelia Adamo som Madam M är enkelt, T som geniförklarad mediestrateg lätt igenkänningsbar som Tarras-Wahlberg.
Senaste "landsfaderns" Göran Perssons klassresa från arbetargrabb från Vingåker till godsägare, går heller inte fri från massiva tjuvnyp.

Andra av pseudonymerna är inte lika klockrent enkla att plocka ut.
Det stör mig lite när jag läser.

Handlingen då?
Tja, en skruvad, cynisk satir över maktens toppar i landet, bitvis underhållande, bitvis med en sur smak i munnen av bristen på respekt.
Och då mina vänner, hyser jag ingen som helst respekt för någon på grund av dennes sociala klasstillhörighet.
Men att hysa en gnutta respekt för nu levande personer som utifrån sin övertygelse, försöker förändra och förbättra, även om de alltsomoftast kommer till korta, ger i alla fall mig en liten sur uppstötning här och var.

Det här är en bok jag aldrig hade köpt själv, troligtvis hade jag inte sökt upp den på biblioteket heller.
Sensationslystnad, politiska satirer och allmänt skvaller om så kallade kändisar roar mig föga.
Att den har ett litterärt korrekt språk, en god insyn i maktens korridorer och stundtals kan bidra med roande på-pricken-insikter av hur dessa politiker, kungligheter och annat "fint folk" uppträder, är försonande.

I sina bästa epitetsbemängda stunder, flinar jag gott för mig själv och skänker en tanke åt Bo Balderssons böcker om "Statsrådet".
Den underhållande serien uppskattade jag grymt mycket.
I sina sämre passager, ser jag bara skvallerpressen fladdra förbi.

Trasiga händer, trasig maskin och lite reklam

2012-01-29T18:41:00.000+01:00

Jag har läst.
Egentligen hade jag tänkt skriva om boken också men jag behöver smälta den lite till innan "Blått Blod" får ett omnämnande av mig.

En annan sak dök nämligen upp under eftermiddagen här.

Kort bakgrundshistoria;
Mina händer spricker av för mycket baltande i vatten under vinterhalvåret.
Spelar ingen roll om jag smörjer in händerna eller inte, det är lika illa jämt.
Eller har varit framtill i år.

För första gången på över två decennium har jag inga blöjbarn att trixa med, betydligt mindre disk och disktrasetork att ägna mig åt och de små-vilda-glada har blivit tillräckligt stora för att kunna bada och tvätta håret på sig själva.
Förutsättningarna är givetvis att jag inte diskar eller tvättar för hand.

Diskmaskinen dog idag!
Fullproppad med dagens frukost-, fika- och lunchdisk vägrade den bara att göra tjänst.
Nu är samtliga glas, tallrikar, bestick och muggar diskade, torkade och instoppade på rätt plats.
Mina händer är skrynkliga som russin och en ny diskmaskin beställd över nätet.

Tvåochetthalvt år räckte den gamla, innan den gav upp andan idag.
Nej, det var inget budget-extra-billigt-skit vi hade köpt då.
Det bara är ett orimligt högt tryck på våra hushållsmaskiner.
Något problem med halvfulla maskiner existerar aldrig här, varken när det gäller disk eller tvätt.

Nu ska jag bara leta rätt på en riktigt bra handkräm så händerna håller fram till den nya maskinen kommer och det blir ju inte så svårt.
Bondjäntans Naturliga Ringblomssalva är ett självskrivet kort!

Jag, Beckett och socialiserande.

2012-01-27T20:35:00.000+01:00

Ved kom in.
Mat hamnade i magarna.
Barn (några i alla fall) är nedstoppade i sina sängar, från vilka några klivit upp igen.
Bam-Bam ränner gatlopp mellan sin säng, extrasängen i barnkammaren, soffan i mitt rum och så tillbaka igen.

Pysselkungen har tagit på sig att natta sin syster och hennes Barbiedockor, vilket gör att jag hör misstänkta ljud inifrån tösens rum, vissa viskningar och en hel del fniss.
Sheriffen njuter av att få vara hemmets storbarn och få förmånen av att vara uppe lite längre på helgkvällarna.

Om inte klockan blir alltför mycket, hoppas jag fortfarande på en av två möjliga fredagssupéer i vuxensällskap - rödtjut med ost eller bubbel och kaviar.
En attendant Godot , vilket i detta hem är detsamma som i väntan på att de små-vilda-glada somnat, försöker jag begripa mig på hur twitter funkar?

Ska det vara något att hållas med?
Korta koncisa beskrivningar av livet och dess avarter är givetvis skojsigt men hinner jag med ännu ett socialt forum?

Svaret är egentligen enkelt - nej, det gör jag inte.
Kommer jag att testa det i alla fall?
Japp, troligtvis!

Nyfiken i en strut, ni vet ...

Award och halleluja

2012-01-27T14:54:00.000+01:00

Det här fina fick jag av Ebba!
Med motiveringen;
För att du är en fantastisk människa som knepar och knåpar med det mesta och får ihop det på något för mig okänt sätt.
Tack!

Och vet ni? Om jag inte redan hade gett en award till Esbe, skulle jag gjort det på studs.
Det är nämligen hon som fått mig att begripa hur jag kopierar in dessa fina bilder, så nu lever ni osäkert där ute - rätt som det är har jag snott allt vad bilder jag bara kan!
Mowahaha.

Just det, tanken var nog att jag skulle hiva iväg denna utmärkelse till några andra bloggare men ni får den allihop, du med Esbe!

För övrigt överlevde Pysselkungen pulkaåkningen men höll med mig om att det nog var bättre med heltäckande overall imorgon när tre timmar ska spenderas i skogen under årets första scoutpass!

Och tack-och-lov är familjens bästa pulka hemma igen, då kan jag dra in ved på den.
Ni ser, dagen är full av halleluja-moments!

Morgonstriden som kom av sig

2012-01-27T08:56:00.000+01:00

Fredag morgon, 4 minus och Pysselkungen ska ha med sig mackor-varmchoklad-fika, pulka och hjälm till dagens förmiddagsutflykt i skolan.
Så långt är vi helt överens.
Det är först när klädseln diskuteras som vi blir lite oense.

Jag anser att det är bättre att ta någon av de fyra hela jackorna, med en fungerande stängningsanordning i form av ett helt blixtlås, alternativt en varm heltäckande overall.
Sonen vägrar blankt!
Överdragsbyxor och favoritjackan - med trasigt blixtlås ska det vara - annars blir det ingen skola och pulkaåkning alls av.

Va?
Jag har liksom inte haft den här konflikten med något barn sedan storadottern som ettåring slet av sig vantar och mössa oavbrutet.

Hur det slutade?
Tja, det är inte jag som kommer att frysa.
Jag valde att undvika en onödig konflikt och lät sonen gå iväg med oknäppt jacka.
Troligtvis kommer han på att det är bättre med hela kläder framöver och risken att han skulle frysa är relativt liten, mina troll verkar nämligen aldrig frysa.

De är aldrig stilla tillräckligt länge!

För många valmöjligheter

2012-01-26T11:50:00.000+01:00

Men åh, vad jobbigt det är med valmöjligheter!

Nu har jag spenderat alltför lång stund med att vela fram och tillbaka mellan olika sidor om "teknisk prestanda", "beskrivning" och abbonemangsvarianter.

Jag blir faktiskt inte mycket klokare ändå.

Min älskade mobil bestämde sig abrupt för att sluta skicka sms till folk när jag ville det.
Totalt samarbetsovillig får jag nog betrakta den som numera, den har inte ens lust att ta emot samtal eller göra egna försök att ringa upp andra heller.
25 månader gammal.
En avancerad form av trotsålder, kanske?

Hursomhelst är jag i akut behov av en trevlig liten lur som har vänligheten att ringa, ta emot samtal, skicka och ta emot sms, som gärna har en kalenderfunktion och allra helst en 5.0-megapixel kamera med autofokus också.

Den behöver däremot inte låta alltför mycket, så någon radio/spotifytjänst lever jag hemskt gärna utan.
Inte heller gå ut med hunden, hämta posten eller koka kaffe känns särskilt nödvändigt.

Eftersom jag dessutom brukar roa mig med en strykande åtgång av mobiler (typisk förbrukningsvara faktiskt), bör den inte vara alltför dyr och jag ogillar idén med dyra månadsavgifter för att betala av telefonen.
Av någon anledning har jag trivts bäst med mobiler från Nokia eller Samsung och det tänker jag inte analysera djupare än så, bara konstatera att på det viset är det.

Så - vad tycker ni att jag ska välja?

Sova med stövlarna på?

2012-01-25T16:09:00.000+01:00

Det börjar bli farligt att åka till stan under pågående januarirea.
Allrahelst som mina nya linser (tredje gången gillt) blev betydligt billigare än vad jag räknat med.
Mycket, mycket billigare!

Vips hade jag ju en "massa" pengar över.
Samtidigt har jag en skock barn som nöter hål i sina byxknän som om de jobbade på ackord.
Så inte-alls-trist att kunna fynda byxor x 5 och en bonuströja därtill för sammanlagt lite drygt 250 kronor!
Det var ju nästan som att "tjäna" pengar.

Sen gjorde jag misstaget att gå in i en affär jag sällan - läs aldrig - besöker.
Där hängde den.
Jackan med stort J.
Två stycken i olika storlekar fanns kvar, den ena för stor, den andra misstänkt för liten.
Den jag utav storleksmärkningen var på vippen att rata, testade jag i alla fall.

Satt perfekt.

Den fick följa med hem och kanske, kanske ska jag sova i den i natt, bara för att jag hyser liknande känslor för den jackan som jag gjorde med mina första cowboyboots jag fick som 12-åring.

Fast bootsen var inte så bekväma att sova med.

Även om jag försökte!

Och bara för att ni inte ska tro att jag drabbats av shoppingdjävulen, ska jag be att få meddela att detta var den första jacka jag köpte till mig själv sen jag sist köpte en vinterjacka.
På rean givetvis.
I januari 2005!

Jag och Blondinbella har något gemensamt - Egoboost!

2012-01-24T21:50:00.001+01:00

En snabbrunda förbi en del av er före nattning av alla mina små - och vad händer när jag kommer tillbaka?
Jo, jag har fått ännu en Award, denna gång av underbart roliga och stundtals obotligt roande gnälliga Gafflan.

En Liebster blog award.
Liebster betyder käraste.

Så här beskriver hon mig;
Mångmamma:
Som skriver, bloggar, fixar, tycker, är kreativ, hämtar och lämnar alla sina alla barn och har många andra järn i elden. En fantastisk kvinna helt enkelt.

Klart jag blir toppenglad även över denna utmärkelse men eftersom jag redan inhöstat tre sådana tidigare och fortfarande inte kan kopiera in en bild från en annan blogg (hjälp mig någon klurig person), så nöjer jag mig med att hänvisa er till fina Gafflan, dito Ebba, KaosJenny eller Cissa och hivar iväg fem stycken till;

Esbe, med sin nyfikenhet på själsliga, djupa och filosofiska förhållningssätt, samtidigt som hon alldeles nyligen startat en liten hobbybloggbutik!
Sådant måste ju bara gillas!

My Myself and I; för att hon vågade starta eget bokförlag och ge ut sin gränsöverskridande genreblandade roman om My, en av nutidens litterärt roligaste karaktärer. En författarinna jag ser fram emot att någon gång få nöjet att träffa!

Maria Engelwinge; för att jag saknar hennes röst i blogglandia och för att jag vill uppmuntra henne till att skriva mer. Shot-boken gav mersmak! Dessutom gör hon sjukt snygga scrapbookingkort som hon presentar sin omgivning med. (Jag tillhör en av de lyckliga som fått fin-fina kort.)

Till sist tänkte jag ge två icke-bloggerskor lite uppmärksamhet också.

Min allra käraste Freundin för att jag saknar henne och för att hon bara är så bäst!
Vi har setts alldeles för lite och sällan på sistone för att det ska vara hälsosamt.
För mig!
Övriga ord är överflödiga!

Och till min underbara, alltid peppande, stödjande och generösa Småländska som faktiskt firar lite idag!
Fler erfarenhetsår att lägga till sitt CV!
Grattis och tack för att du vill vara min "nätkompis"!

Slutligen; Jag undrar vad jag gjorde innan jag hängde med näsan över datorn?
troligtvis städade, plockade och definitivt bakade jag mer då men ack så mycket roligare det är att interagera med andra genom ett tangentbord.
Jag gillar en hel del "ny" teknik och inte bara förhistoriska ting - som jag kanske tidigare påstått.
Fast det är ett helt annat inlägg ...

Kulturellt intåg i barnkammaren

2012-01-23T23:31:00.002+01:00

Bland det sista jag gör om kvällarna, innan jag går till sängs själv, är att ta en tur in i barnkammaren för att titta till de små.
Något jag gjort i stort sett varje kväll de senaste dryga 20 åren
Olika barnkammare och olika barn, givetvis.

Döm om min förvåning när jag hittar DN Kultur-bilagan liggandes inne på utklädningskistan?
Den som härbärgerar riddarmantlar, struthättor, väskor, svärd, piratlappar att ha för ögat, sköldar, förkläden och hjälmar i en salig blandning.
Kistan alltså!

Om det inte hade varit för att omslaget pryddes av en Ingrid Vang-Nyman-illustration av Pippi Långstrump, hade jag aldrig kunnat begripa varför en DN-bilaga låg och drällde inne i ett rum som befolkas av två små barn som ännu ej knäckt läskoden!

Själv ska jag vara lite kulturell tillsammans med Simone.

De Beauvoir.

Om jag orkar lyfta boken ...

Secondhandfynd

2012-01-23T18:38:00.001+01:00

Häftigt!
Den här tjejen har tagit gammalt hederligt loppisfyndande och hem-om-syende till en annan nivå.

Hand upp bland er som syr, hur många av er har inte sytt om något ni hittat hos en släkting, längst in i en garderob, eller på en secondhand affär.
Jag botaniserade friskt i min mormors klädkammare, gick stadigt lös på Myrorna och andra liknande ställen redan som tonåring och ärligt talat - jag gör det fortfarande.

Jag har en fyndad kappa med en enorm fuskpälskrage, köpt för nästan inga pengar alls.
Problemet är bara att den är i damstorlek 54.
Visserligen är jag lång och ganska axelbred men inte ens jag, som gillar stora bylsiga plagg, tycker att den är så klädsam på.
Den ska jag ta in, när jag får en riktig inspirationsblixt.
Det vill säga ... en annan dag!

Lättja, lättja är min arvedel ...

2012-01-23T11:28:00.003+01:00

Toktrötta barn fick lekas upp ur sina sängar, lite hjälp med påklädningen där tokiga mamma tog miste på vilken kroppsdel som skulle stoppas i vilket ben- eller ärmhål och där vilt slagsmål mellan "onda piratfingret" och "goda piratfingret", för att kränga på Bam-Bam strumporna, gjorde att vi slapp det sedvanliga morgon-bryt-ihopet.
Ett bra sätt för att få de små liven att vara på rätt plats i rätt tid.

Nu har jag spenderat morgonen mellan vedpannan, bloggar, pratat "kvinnolitteratur" med en vän på nätet, matat hungriga fyrbeningar och undvikit att gräva i räkningslådan.

Kanske dags att leka lite seriös och vuxlig genom att släpa runt lite ved över ägorna och kanske se var snabeldraken gått och gömt sig?
Eller inte.

Titeln; Travesti på Ångest-Pelle, givetvis. Men det visste ni väl?

Snöblöt dag och 1900-talets historia

2012-01-22T23:48:00.000+01:00

Den taggtrådsätande sonen återuppstod på morgonen som en liten solstråle.
Dels för att det vankades kalas hos en klasskompis och dels för att världen hade förvandlats över natten.
Snö!

Finns det något bättre för att få ut stugsittande barn till ystra och vilda snölekar?
Samtliga element i hallen, alla galgar och tillgängliga krokar har fått göra tjänst för att härbärgera kläder i olika stadier av blöt, blötare, blötast.
Ser ut som om det kommer att finnas torra paltor imorgon i alla fall och det får jag ju vara tacksam för.
Ser illa ut om ungarna kommer till skola/förskola och är blöta redan från start!

För övrigt har jag läst Cecilia Hagens; "De osannolika systrarna Mitford" idag.
Fascinerande berättelse om ett stycke nutidshistoria, tidigare helt okänd för mig.
Om de sex systrarna (och den ende brodern) i en engelsk överklassfamilj under förra århundradet.
Inbördes stridigheter, diametralt olika politiska ställningstaganden, avancerade kontakter med den tidens "storheter" och en värld de allra flesta aldrig kommer i kontakt med.
Klart läsvärd även om Hagen stundtals har en mycket raljerande ton och ett ihärdigt namndroppande som gör att jag blev yr i mössan av att försöka hålla reda på vem som var vem.

Och imorgon - då är det måndag!

Me and Ian

2012-01-21T19:39:00.000+01:00

Denna lördag har jag ...
Inte städat.
Inte lekt med barn.
Inte lagat mat.
Inte tvättat (förrän just nu när jag slängde in en maskin.)

Däremot har jag ...
Handlat foder - och matat djuren.
Och lite bubbel, bara för att det är gott.
Jublat över mitt första nummer av "Skriva", tidningen jag bestämde mig för att börja prenumerera på, som jag fiskade upp ur brevlådan idag.

Ja - idag!
Jag har liksom lite långt till brevlådan och är rätt lat vissa dagar när jag inte behöver ut och leka taxichaffis för att köra runt barn, så gårdagens post och tidning blev liggandes till idag.

Läst! För - inte - ovanlighetens skull.

Minsta lilla Bam-Bam har gått och nattat sig själv, Majblomman likaså.
Pysselkungen har käkat taggtråd i något obevakat ögonblick under eftermiddagen , för ettrigare unge får man leta efter.
Oavbrutna bryt-ihop-sekvenser!?
Till och med Sheriffen håller sig ur vägen och det är illavarslande, så storebror han är.
De killarna kommer jag bara att morra lite dovt till när jag anser att deras kvot av vakentid är till ända för den här dagen.

Själv ska jag känna smaken av små pärlande bubblor i gommen och njuta av det här:

Trevlig afton!

Blogglandia har mist en lysande stjärna

2012-01-20T20:19:00.001+01:00

Jag är konfunderad över min egen reaktion idag?
En kvinna, vars blogg jag bara sporadiskt följt, har plötsligt gått bort.
Hennes bloggkrets har jag bara nosat mig in i, mestadels genom att läsa, sällan kommentera.

Tittade in hos henne idag, mös åt hennes underfundiga och spetsiga funderingar, klev vidare till en av hennes trogna vapendragerskor och ser till min oförställda förvåning att Annaa dött mycket hastigt för bara några dagar sedan.

Även om jag inte var någon av hennes mer stadiga läsare och hon bara varit inne och vänt hos mig några gånger, känns det obehagligt att börja referera till henne i imperfekt.

Livet hänger verkligen på en skör tråd, förr än man anar, går den av.

Lev väl och ta hand om varandra.

Fredagsmiddag

2012-01-20T17:09:00.002+01:00

När jag nu ändå är inne på det här med mat, kan jag ju lika gärna berätta lite om min familjs mat(o)vanor.

De två utflyttade, är som tidigare sagts vegetarianer.

Sheriffen har blivit en typisk 10-11-åring med välutvecklade smaklökar och därför automatiskt mycket kräsen.
Egentligen smakar all mat för mycket för honom.
Vitmat går bra, dvs pasta, vitt bröd och genuint överkokt och smaklös falukorv.
Typ.

Pysselkungen och Majblomman är visserligen stora sockerråttor - om de bara fick chansen - men det är inte ens varje lördag som något godis finns i huset.
Annars är de två, mina mest tacksamma barn att röra i grytorna åt nu.
Kvällens asiatiskinspirerade kycklinggryta med mathavre, ärtor och krämig ostomelett slank ner med bravur och ljudliga stönande av välbehag.

Bam-Bam är riktigt ojämn i intaget.
Snöar gärna in på olika typer av rätter i perioder men gillar det mesta i matväg om det inte är för varmt.
Märkligt nog tycktes även han uppskatta middagen idag.

Jag?
Jag äter nästan allt.
Grymt allergisk mot kiwi, ogillar inälvsmat, fegar ur när det gäller surströmming och har svårt för fläskkött men annars slinker det ner.
Just nu är jag bara löjligt mätt för den här leken vid spisen idag blev riktigt lyckad.

Kycklingklubbor som bryntes, fick sjuda i hälften mjölk, hälften vatten med en stor finhackad gul lök och tre morötter, också hackade i småbitar.
Salt, en gnutta socker och lite sötsur chilisås.
Crème fraiche.
Puttra på svag värme.

Under tiden kokades mathavre och ärtor i varsin kastrull, samt en riktigt ostsmältande krämig omelett fick landa i en stekpanna.

Gaaah, jag behöver inte mer mat idag i alla fall.

Gruffalon på menyn

2012-01-20T11:55:00.002+01:00

Om jag vill ställa mig in hos mina fredagslediga yngsta två, då är det inte spännande aktiviteter, McDonaldsbesök eller hela huset fullt med kompisar som hägrar.

Istället verkar de mycket nöjda med att strosa runt halvklädda och drälla i sin egen takt mellan olika lekar.
Om jag sen erbjuder "Gruffalongröt" till lunch, då är de mycket tillfreds.

Gruffalongröt är precis samma sak som havregrynsgröt med ett typiskt Mångmamskt namn.
En ren delikatess enligt deras smaklökar!

Soffhäng

2012-01-20T10:12:00.000+01:00

Det här med vårtermin verkar ha satt sig nu, efter nästan två veckor tillbaka i skolan.
Fortfarande svårt men inte längre omöjligt att få de små på benen om morgnarna.
Lite tidigare kvällsgående för var dag, vartefter veckan fortskrider.
Lite smidigare med ut-genom-dörren-och-inte-slåss-på-hallmattan-ritualen också.

Lite nya rutiner infogas också.
En av de märkligare sådana måste ändå vara Pysselkungens senaste vurm för att sova i soffan om nätterna?
Om vi nu hade råkat vara en sådan där "medel-Svenssonfamilj", jag skrev om igår, hade jag förstått att han kunde tycka att det är bekvämt att sjunka ner i en stor och lagom mjuk IKEA-soffa.
Nu har vi ingen soffa tillverkad efter 1950 i vår ägo och om ni är hyggligt bevandrade i möbelhistoria, vet ni att sofforna före denna tid sällan var liggvänliga.
Snarare sitta-fint-på-kanten-snygga.

Soffan vi pratar om är en Rokokoliknande, gyllengul och sammetsklädd historia som definitivt är snyggare än skön.
Där sover sonen.
Gott!

De två minsta huliganerna brukar komma inramlandes framåt nattkröken och klämmer sig ner i min säng varhelst det råkar finnas en flik täcke till övers och i bästa fall även en hörna av en kudde.
Inte sällan vaknar jag numera som i ett skruvstäd med två små kroppar klistrade på min.

Jag gillar det.
Risken att behöva frysa finns inte och jag sover lika tungt som vanligt, med eller utan barn i sängen.

Villa, Volvo, internet

2012-01-19T11:39:00.002+01:00

Jag fullkomligt slukar rapporter om hur folk är, tjänar, bor, hur många barn de har och hur de på alla sätt och vis lever sina liv.
På gränsen till mani, älskar jag statistiska sammanställningar.
Nu har Statistisk Årsbok 2012 kommit med en beskrivning av "hur medelsvensson" är".

Jag kan hitta två rätt, möjligtvis tre, om vi kan enas om definitionen av vad det är som betraktas som villa?

Jag kör Volvo, makens tjänstebil, oftast.
Jag är alltså även gift.
Eventuellt kan vi se vårt boende som en villa, i benämningen friliggande hus.
Jo, en sak till; jag använder internet dagligen!

Annars finns det inte en siffra som stämmer.
Jag är äldre än medelsvensson, har fler barn, jobbar inte inom vården, lägger ner mer tid på matlagning, äter ytterst sällan godis, dricker oftast dyrare viner men aldrig sprit jämfört med genomsnittet.
Ser aldrig på tv, gillar det som kallas för friluftsliv, har inte hunnit flytta 12 gånger än men bor heller inte kvar i samma län där jag är född.
Maken har inte större kagge än vad jag har och varken summorna om inkomster eller utgifter stämmer.
Klädinköp har jag ju redan avhandlat så några 700-800 kronor i månaden spenderas knappast, snarare årsvis.

Vad är det då som gör att jag och många fler med mig, frossar i slika rapporter?
Är det känslan av att mitt i vardagen få vara "annorlunda", inte som alla andra eller är det bara en känsla av att just mitt liv är så mycket bättre, roligare eller
mer innehållsrikt?

Oavsett vilket är det underhållande läsning!

En treåring

2012-01-19T09:34:00.000+01:00

Tack vare Mångmamma och;

1095 dagar,
1378 inlägg,
100 395 uppladdningar senare,

har jag hunnit skaffa mig en förfärlig massa roliga nya vänner samt ett krönikörjobb.

Hurra för Mångmamma idag och hurra för alla er som läser, utan er hade det inte blivit någon blogg.

Hemleverans

2012-01-18T16:51:00.004+01:00

Återigen, det här med att bo på en liten ort!

I måndags beställde jag Simone De Beauvoirs bok, Det andra könet, eftersom den bara fanns på huvudbiblioteket i stan.
Gammelgrodans mamma är bibliotekarie.
Den gossen har varit här och lekt med min Pysselkung idag.
Idag när hon kom för att hämta sin telning, lämnade hon också boken!

Snacka om service!

Dessutom tog hon med sig Mina Dennerts, Happy times åt mig!

(Så tipsade jag henne om att låta köpa in My av Desirée Fredlund också. Böcker att skratta med och må bra av är det ont om i dagens deckarträsk ...)

Happy Times

2012-01-17T23:03:00.003+01:00

Jag har inte bara lekt pirat idag, jag har givetvis läst också.
Självklart måste jag bara delge er detta riktigt roliga boktips!

Jag och Sheriffen tog nämligen en tur till bibblan igår kväll och bytte ut lite läst, mot oläst.
(Ja, jag är en ytterst trogen bibliotekskund, om ni nu missat det.)

Planlös som jag var, snubblade jag över en bok som var långt bättre än jag hade hoppats på, faktiskt så bra att jag har läst ut de dryga 300 sidorna idag.
Mina Dennerts, Happy times.

Helt okänt för mig, både författare och titel men väl så läsvärd.
En intervjubok, där några av Sveriges "roligaste" personer frågas ut om hur de lever livet som just roliga personer.
Samtidigt brottas författarinnan med, i sitt eget tycke, tråkiga liv.

Det är ganska få böcker jag fnissar högt åt när jag läser dem men det här var en sådan!

Tjohej!

2012-01-17T22:31:00.002+01:00

Först och främst verkar det som om min trötthet var ytterst temporär - och det får jag ju vara tacksam för.
För det andra finns det ju olika sätt att pigga upp sig på.

Ett sätt kan vara att få en himla massa gulliga awarder som dräller ner i skallen på min blogg, från andra fina bloggerskor!
Till exempel Ebba.
Eller från KaosJenny!
För att inte glömma, Cissa!

En liten hake med Awarden är att jag ska kopiera in bilden - något jag kategoriskt misslyckas med för jämnan (undrar varför det inte går in) - och för övrigt bör allmänt folkvett vara att tacka för utmärkelsen!
Tack!
Dessutom bör jag portionera ut samma Award till fem andra bloggare med färre än 200 läsare.
Nu ligger jag och surfar i spannet av just 200 läsare om dagen, även om det inte riktigt syns på antalet följare så med handen på hjärtat kan jag inte ärligt säga om dessa mottagare har fler eller färre men mina val är;

Karin - just nu med nästintill dagliga inlägg från minnenas allé.
Barnens Hjältar - en tjej jag tror jag skulle gilla att träffa "på riktigt".
Hulda - en kvinna jag har svårt att undvika en hel dag!
Regnkatt - en bloggerska jag har känt på "riktigt" i ganska många år nu.
Anitha - ännu en kvinna jag skulle ha massor att prata om med.

Ett helt annat sätt att få upp ångan på kan vara att leka pirat med Bam-Bam en hel dag!
Det har jag gjort idag.

Eller kliva iväg på kyrkoråd och inse att det kändes som en strålande idé att raskt tacka ja till uppdraget att figurera som någon form av "dopvärd" under kommande dop i församlingen.

Eller bara känslan av att komma hem och inse att jag än en gång fått trevlig feedback på något som publicerats i dagens utgåva av lokaltidningen, i 100 000 exemplar.
(Den dagliga storleken på tryckningen av papperstidningen, alltså.)

Var det nu det var dags att sova?
Varför känns det då som om det är en lämplig tidpunkt för att ställa till med storstädning, fest eller ommöblering?

Trött, trött och grå, grå

2012-01-16T17:52:00.001+01:00

Jamen dåså!
Då förstår jag varför jag inte riktigt vaknat till än, trots att det snart är dags att samla ihop barnaskocken och peta ner den i sina sängar!

Jag kanske piggar på mig framåt vårkanten?

Söt- eller bittermandel?

2012-01-14T14:17:00.001+01:00

Jag har svårt att tro att det finns människor som går genom livet utan att göra misstag.
Utan ha sårat någon, gjort dumma och även direkt elaka saker.
De allra flesta lär sig av sina misstag, kan be om ursäkt och försöker gå vidare i sina liv, förhoppningsvis som bättre människor.

Jag vill tro att de flesta försöker leva gott, rätt och sant - både mot sig själva och emot andra.

Sen finns det de personer som aldrig kan släppa en oförrätt.
Som tar varje chans att trycka tillbaka, påpeka tidigare begångna felaktigheter, aldrig kan se ett avslut och anser sig stå över varje form av sämre och lägre beteende.
De personerna är väldigt svåra att bemöta.
Motargument om att livet förändras och individer med den, accepteras inte.
Med största sannolikhet har de blivit gruvligt svikna, känner sig trampade på och kan av olika anledningar inte ruska av sig misshälligheter och gå vidare.

Det pratas mycket om att göra sig av med "energitjuvar".
Att negativa personer och situationer bör undvikas.
Det kan vara det enda rätta.
I andra lägen är det mycket lättare att säga än att göra.

I slutändan är jag egentligen mest bekymrad över de som intar en bombastisk hållning till sin omvärld.
Alltför många slutar sina dagar, bittra och besvikna över hur livet farit fram med dem.

Så vill inte jag bli.

Jens, Simon och Peter - flicklagets taktikupplägg!

2012-01-13T18:33:00.001+01:00

Ju mer jag grunnar på den urbota korkade tränaren i FBC Engelholm, som inspirerad av den amerikanska filmen Coach Carter, ska ha gjort upp en plan för taktikspel, desto mer ilsken blir jag.

Eftersom vi tydligen inte kan vaccinera oss mot dumhet, inte hittat rätt genom jämlikhetens träsk, där vi vadar med ena handen beväpnad med en lika-behandlingsplan och den andra lika höjd till strid, hållandes en diskrimineringslag, är det enda knepet jag kan komma på; Att ge igen!

Hämnd är primitivt men effektivt!
Om inte annat går det att synliggöra missförhållanden genom att vända på steken och låta förövaren smaka på sin egen medicin.

Så, håll till godo med min utarbetade taktik och strategiplan för flicklaget i samma klubb.
(Eller någon annanstans i landet där det kan tänkas behövas.)

"Snygga killar" i försvaret - Jens

Jens är den lugna trygga killen som inte blir irriterad eller gör konstiga saker. När vi spelar Jens är vi trygga i våra roller, arbetar tillsammans med mycket snack och dubblar aggressivt.
Jens måste man vårda kärleksfullt, krama och vara rädd om. Det gäller för oss att alla på planen agerar tillsammans i en enad försvarsuppställning. Vi ska lita på Jens och vi ska lita på varandra.

(Jens är helt enkelt den lite mesige killen som helst vänder blad i frimärksalbumet och gillar att ägna sig åt fågelskådning.)

"Snygga killar" i försvaret - Simon

Simon är snygg, sexig och lite mer framåt än Jens. Simon gillar att klä sig som en player och ta för sig i sängen. När vi spelar Simon ska vi utmana motståndarna och lura dem dit vi vill. Genom att i rätt läge hångla och tafsa på Simon får vi ut optimalt resultat och vinner bollen i fickan för kontring. Med kraft, maximalt löp och följsamma förflyttningar är Simon den killen vi drömmer om.

(Simon är den vanliga men snygga dumskallen som det går att flörta hårt med för att få gratis drinkar.)

"Snygga killar" i försvaret - Peter

Peter är den galne killen man nästan är rädd för. Han slåss, sparkar och gillar att dominera. Peter blir sugen när man är aggressiv, tar för sig och har attityd. Peter dominerar och bestämmer vad motståndarna ska göra. I sängen kan du slita av honom kläderna och piska honom, ju mer energi desto bättre.Peter är rock´n roll och vi gillar det! Släpp loss monstret, släpp loss Peter.

(Peter lider av för mycket testosteron och behöver helt enkelt bli fastkedjad i sängen innan diverse sexhjälpmedel används för att kuva honom.)

Så - känns det fint?
Är det någon som begriper ironin i det hela eller tänker halva Sveriges befolkning "go nuts" över att jag "sjunker lika lågt" som en sexistisk och infantil tränare från en skånsk avkrok?

Ja jisses, från barn och dårar från man höra sanningen - eller var det; Saliga äro de enfaldiga, som gällde här?!

Bokastavskombinationer

2012-01-13T12:35:00.000+01:00

I "Diagnosens makt", avhandlas en del genom tiderna populära sjukdomsdiagnoser av psykologisk karaktär.
Nu var det något år sedan jag läste den men av vad jag minns, är en av teorierna i boken att så länge det inte finns en diagnos, existerar inte sjukdomen i sig.

Fullt så enkelt är det ju inte, det påvisar ju det faktum att folk i alla tider insjuknat, lidit av och slutligen dött av olika krämpor, utan att den tidens kloka gummor, kvacksalvare eller läkare kunde ge ett adekvat namn på symptomen.

Forskning och medicinska landvinningar har gett oss alltifrån poliovaccin till namn på olika neurofysiologiska åkommor.

Nu höjer läkaren, barnpsykiatrikern och författaren Salmon Schulman, ett varningens finger åt de senaste årens frikostiga diagnosställning av barn.
Barn som nästintill får en slentrianmässig ADHD-diagnos.

Oavsett om sjukdomsepiteten är korrekta eller ej, har vi en eskalerande stor del av det uppväxande släktet som det anses vara "fel" på!?
Medicinförskrivningarna ökar och till den samtalsterapi som sägs ge bäst effekt, är väntetiderna långa och behandlarna få.

När jag växte upp, existerade inte dessa begrepp.
Det var naturligtvis inte bra för de som verkligen hade behövt hjälp, att istället få finna sig i att bli stigmatiserade genom att alltid bli betraktad som "hopplöst fall", obildbar eller rätt och slätt; Skitunge!

Dagens, kanske något för frikostiga, diagnostisering är inte heller bra.
Den leder till en annan typ av stigmatisering
Att med en enkel bokstavskombination kunna bortförklara ett barns avvikande beteende är att göra det för lätt för sig.
Det går inte att glömma bort det sociala och genetiska arvet, uppväxtmiljön, individens personlighet eller bortse från andra, kanske fysiologiska brister, utan att det skadar.

Återigen ser jag mig tvingad att påpeka det rent allmängiltiga i att se individen, bakom skalet.
Att inte hänga upp sig på befriande och ansvarsfriande diagnoser i tid och otid.
Att de som verkligen är i behov av att bli hjälpta till en fungerande vardag, får adekvat hjälp, vare sig det är medelst medicin eller terapi, hjälpmedel eller extra stöd.

Men det behövs inte en diagnos för allt mänskligt beteende som inte faller inom den så kallade "normen", därtill är livet för stort.

Jennifer, Petra och Sofia

2012-01-13T10:45:00.000+01:00

Om jag hade en son i 14-årsåldern idag, skulle jag - utöver det uppenbara faktum att jag ger blanka den i all sportutövning - inte vilja ha honom i en klubb där så här omdömeslösa ledare lägger upp träningsprogrammen.

Att sedan ha mage och inte våga stå fullt ut för sina föraktfulla formuleringar, det är än värre!

Jag undrar hur taktikprogrammet ser ut för tjejlaget?

Tvära kast och underbara busschaufförer

2012-01-12T23:11:00.001+01:00

Vilken märklig dag!
En inplanerad kärringfrukost med fina C och bästaste Freundin här, utvecklades till djupa samtal och pannvecksläggning med C´s bror.
Flera kannor kaffe senare, var vi förhoppningsvis något klokare och i vilket fall som helst väldigt mycket kissnödigare.

Eftermiddagen gick i rasande fart med barnupphämtning av mina egna huliganer plus Majblommans bästaste vän, vedsläp, utfodring av två-och fyrbeningar, innan hemforsling av extrabarn och mat/nattning/skrivjobb tog vid.

Förtiofemton påbörjade och ratade utkast, innan jag kände att jag fick lov att landa i ett (1) tema, istället för att rusa runt i ord och text utan mål och mening.
Nu. Är. Det. Färdigt. För. Ikväll.

Just det - Majblomman har en ny idol också - Andersson.
BussChaffisAndersson - som har betydligt mycket bättre koll på min dotters saker än vad hon själv har.
Den lilla nallen, tappad i en snödriva vid busshållplatsen och en lila mössa, tappad på golvet i bussen, är hemma igen!
Sådana chaufförer är guld värda!

Jag övar mig i egoism

2012-01-11T15:28:00.001+01:00

Nu har jag gjort det!

Handlat årets första klädesplagg.
Till mig själv.
På rean.

Alltså, förstår ni hur stort det här är?
Ett riktigt trendbrott skulle jag vilja påstå.
Någonstans i höjd med bruna tröjor och illskära sjalar brukar jag tröttna, flacka med blicken och med lättade steg trampa mot tryggheten bland barnkläder istället.
Idag tog jag sats och bekämpade impulsen att genast rusa mot barnavdelningen och höll mig krampaktigt kvar bland kläder för vuxna.

Visserligen var det svårt, det tog till och med emot lite men till sist tog jag ett djupt andetag och stegade mot kassan med min fyndade tröja - svart givetvis - (tillsammans med de övriga två tröjor jag hittade till Pysselkungen och Bam-Bam) och började vifta med mitt julklappspresentkort.

"Tag 3 och betala för 2" slutade med att jag har 22 kronor kvar av min julklapp att nyttja vid annat tillfälle, en ny tröja och handlat för första gången i år!
På rean.
Till mig själv.

Det går nog bara utför hädanefter.

Oj, redan morgon? Nu igen!

2012-01-11T09:10:00.000+01:00

Full fart framåt eller totalstopp.
Inte bara statusen på de små-vilda-glada utan även min.

Jag har noterat att flera av mina bloggvänner lider av usel nattsömn, jag har läst att det är ett relativt stort problem i pressen och tipsen om bot duggar tätt.
Gå en sen promenad, ät något lätt/ät inte alls flera timmar före sänggående, drick varmt/kallt/inte alls, sov med öppet/stängt fönster, med eller utan avslappningsövningar/band/värmefiltar osv i en aldrig sinande ström.

Jag tycker synd om alla de som av olika anledningar får en störd nattsömn och önskar att det verkligen fanns något mirakelmedel emot det.

Mina sömnproblem beror mest på att mobilen ringer okristligt tidigt varje morgon numera.
Att vara tvungen och svänga de lurviga över sängkanten runt halv sju är ett störningsmoment som heter duga.
Kan också hänga ihop med att jag inte begripit att natten liksom inte blir längre någonstans mitt på, utan att jag måste disciplinera mig och komma i säng före midnatt och helst släcka då också.

Löjligt självförvållat alltså!

Annars funkar jag nog som en klubbad säl, alternativt som mina småhuliganer.
Antingen är det 100 knyck som gäller eller så är det "go´natt katt".

Och ikväll ska jag lägga mig tidigt.

(Undrar vem jag försöker lura nu)?

Ingen risk för lugn och ro inte!

2012-01-10T20:41:00.001+01:00

Angående gårdagens inspirationsattack, så återkommer jag senare.
Dagen har varit tillräckligt lång och innehållsrik ändå.

Första skoldagen och jag hade styrt upp morgonen med järnhand, redan innan jag landade på kudden igår.
Kläder framplockade, väskor packade, extrakläder medskickade osv.

Det var inte en helt angenäm överraskning att fem centimeter snö fallit under natten, när jag i full fart föste barn mot bilen för att sent omsider kunna släppa av dem på rätt platser.
Slirigt och halt och med andra ord inga högre farter som gick att hålla.

Bam-Bam hade tid för en rutinkontroll av hörseln under tidig eftermiddag, så en stadstripp till sjukhuset hann vi med innan resten av skocken kom hemfarandes.
Majblomman hade givetvis smugglat med sin nysydda nalle till skolan - och tappat den på väg till skolbussen hem - vilket resulterade i att vi genomlidit gråt och tandagnisslan.

Precis som jag befarat, vis av erfarenhet, slutade första skoldagens kväll med en smäll.
Sheriffen gapade på Bam-Bam ...
som retades med Pysselkungen ...
som fällde sin lillebror ...
som skrek i högan sky ...
som då väckte Majblomman ...
som somnat i vredesmod för att jag inte genast tänkte sy en ny nalle åt henne ... vilket gjorde att jag totaltröttnade och frankt körde samtliga meterhöga och halvannameterhöga barn i säng.
Bums.

Nu har jag tagit min tillflykt till köksgolvet där jag sitter och flämtar av pur utmattning.

Och i morgon börjar vi om ...

Inspirationsattack

2012-01-09T17:33:00.003+01:00

Det känns att det är slut på jullov nu.
Inte bara för att barnen tröttnat både på varandra och mig, utan mer för att jag råkade snubbla över en intressant diskussion om inlärning och föräldrars inställning till skolan, som genast triggade igång mina geniknölar.
Helt plötsligt blev det kul att börja ta sig upp ur juldvalan och engagera mig i något som berör.

Just nu sitter jag och filar på något jag tror kan bli bra.

Återkommer när jag tänkt klart.

Eller när barnen somnat.

Hertz-anfall?

2012-01-09T00:10:00.000+01:00

Jag har en hormonstinn liten fröken i mitt hem.
Ena minuten vrålar hon i vredesmod att hon hatar mig, för att i nästa slingra sig runt min hals och bedyra mig sin utomjordiska kärlek.

Ikväll slog hon nästan rekord i svängningar per minut, under en timmes tid.

Hertz gills inte - det är svängningar per sekund som avses där och sååå snabb är inte ens lilltösen!

Jag undrar vem utav oss som är tröttast?
Jag misstänker att det är hon, eftersom hon äntligen sover, med ett leende på läpparna.
Själv ugglar jag uppe som vanligt och undrar varför mammor inte blir mer schizofrena än de blir?

Lite si, lite så

2012-01-08T18:42:00.000+01:00

Jag kör lite med varannandagsprinciper här, verkar det som.
Ena dagen läser jag som en galning, nästa leks och pysslas det.
Idag har symaskinen fått jobba.

Majblomman hade ett önskemål om en liten silverfärgad nalle och då fick det ju bli en sådan.
Givetvis utrustad med kjol och blus.

Pysselkungen ville - inte helt otippat - ha en mantel (ännu en), till sin sedan tidigare hemsydda nalle och Bam-Bam var överlycklig för en medeltidsinspirerad luva.
Att sedan alla små stuvbitar åkte ner i barnens lapplåda, gjorde inte saken sämre.

Fast imorgon har jag inte tid att läsa, då måste jag sanera barnen, leta efter min förlupna mobil och försöka komma ihåg hur man gör när tider ska passas.

Min vän Baloo och jag

2012-01-07T23:30:00.000+01:00

Någonstans där i slutet av december, la jag bara av.
Vilken mindfullness-coach som helst skulle vara stolt över att ha mig som elev.
All form av julhets, städiver och pyntarnoja tog semester
Så även all form av sansad dygnsrytm, aktivitetsgrad och socialiseringsvilja.

De senaste veckorna har jag mestadels lurvat fram i sävligt tempo, pyjamasklädd större delen av dagarna med näsan hängande över en bok, makligt rörande i en gryta eller två för att inte låta de små-vilda-glada hungra ihjäl.

Tyvärr börjar det bli ett problematiskt tillstånd, så här inför de allra sista skälvande dagarna av lovet.
Jag har hittills upptäckt att jag lyckats förlägga en del saker.
Saker jag börjar sakna.

Mina arbetshandskar.
Jag har nyttjat de när jag hämtat ved, ganska nyligen!
Min absoluta favoritmössa, ful som stryk och inget jag skulle vilja visa mig offentligt i men i särklass den skönaste jag någonsin ägt.
Min mobil!?

På tisdag är visst meningen att livet ska återgå till det normala.
Kan ju vara bra om jag hittat åtminstone mobilen till dess.

Och ja, jag har provat att ringa till den men batteriet är visst slut för den har inte lust att ge sig till känna!

Glömt tid och rum ...

2012-01-07T00:30:00.002+01:00

Johan Theorin har vissa poänger.

Nu har jag även läst Nattfåk och Blodläge sedan igår.
Ska visst finnas ännu en roman av honom om han släktö Öland?

Den ska jag leta upp!

Grå, grå, grå ...

2012-01-05T19:21:00.000+01:00

Nej, idag har inget hänt.
Inget av allmängiltigt intresse.
Inte ens något i mitt eget intresse.

Typ, trist "mellan-mellandag".

Vakna.
Frukost.
Surfa.
Läsa bloggar men orkar inte kommentera.
Funderar på snygga formuleringar om något klyftigt, utan att komma på det.
Bära ved.
Mata barn.
Mata djur.
Tvätta.
Laga mera mat att utfodra familjen med.
Handla.
Kasta skräp.
Äta choklad.
Surfa.
Kommer fortfarande inte på någoit klyftigt att säga.
Dammsuga efter glaskross av Bam-Bam i matrummet.
Dammsuga lite till när snabeldraken ändå är framme.
Torka lite.
Plocka ändå mer.

Nej, inget intressant alls.

Nu tänker jag dricka vin istället, det verkar mindre trist och mer skoj.

Och någon bal är jag givetvis inte bjuden på i år heller.

Pyssel och knåp

2012-01-04T17:37:00.000+01:00

Hurra!
Pysseltarmen har återuppstått, visserligen på bekostnad av noll sidor lästa idag men det kan det ju vara värt.
Majblomman har länge stimmat om en egen Drömfångare, ni vet en sådan där cirkelmackapär med nät och pärlor och fjädrar som indianerna påstår ska kunna samla in vackra drömmar och filtrera bort de onda.

Med hjälp av en bit gardinspiral, ett garnnystan, många pärlor och ännu mer fantasi, knåpade vi ihop en.

Början av "spindelnätet" kring ramen av en ihoptejpad gardinspiralsbit.

Slutresultatet!

Lilla fröken är nöjd och det är ju huvudsaken.

372 + 396 = 768 sidor

2012-01-03T21:27:00.001+01:00

Det blåser.
Visserligen sägs det att just vi ska klura ut den här stormen Emil utan orkanbyar och katastrofläge.
Å andra sidan är jag luttrad av att bo på landet, så jag tappar väl upp vatten, lokaliserar ljus och tändstickor och inväntar ett eventuellt strömavbrott.

Jo tack, annars har det varit en bra dag.
Jag har läst, läst, läst och läst.
I år måste jag nog skapa en egen kategori över utlästa böcker - även om jag redan nu vet med mig att jag inte kommer orka recensera alla.

Få se nu, tredje januari och igår läste jag ut "Baddaren" av Emma Hamberg, idag plöjde jag Johan Theorins "Skumtimmen".
Den första en småmysig relationsroman, den andra helt ok.
Frågan är bara om jag kommer att komma ihåg innehållet när vi närmar oss årets slut?

Jodå, jag kan försäkra er om att barnen fått både högläsning, lek och mat i flera omgångar idag.
Jag är bara synnerligen effektiv - stundtals!

Novelltävling i tidningen Skriva

2012-01-02T21:35:00.000+01:00

Jag var ju bara tvungen att plita ihop en text, lite så där flow-aktigt, medan de små städade ihop barnkammaren efter dagens lekar.

Deadline är inte förrän 24/1 men en novell på temat "Festen", max 4000 tecken lång, inklusive mellanslag, är en nyttig övning.
Tidningen Skriva håller i tävlingen.

Inspirationen och tipset fick jag från My Myself and I

McDonalds, Ugg och brännsår

2012-01-02T16:26:00.000+01:00

Vi har ju så himla bra framförhållning i den här familjen (inte) så på nyårsaftonens eftermiddag genomförde vi en liten nätt inhandlingsexpedition inför kvällen!
Mat stod högst på listan.
Mat inhandlades också - något ogenomtänkt och osorterat som det gärna blir när tre små-vilda-glada rantar runt och hjälpköper bra-att-ha-saker.
(Sheriffen vägrade befatta sig med trista stadstripper just den dagen och valde att stanna hemma själv.)

För att överhuvudtaget komma hem med barn som inte dött svältdöden, stannade vi till på det stora gula M,et och panikköpte hamburgare.
Ja, då var det ju plötsligt ingen som orkade engagera sig i laxkokning och såssnurrning när väl den extravaganta nyårsmiddagen var svald!

En sen supé med skaldjur, gravad lax och rom slank ju ner i alla fall framåt tolvslaget.
Sheriffen och Bam-Bam härdade ut till slutet och sprang runt med tomtebloss i natten, eftersom jag vägrar köpa galet dyra smällare och bomber.

Bam-Bam lyckades med konststycket att bränna sina vantar så ytterhöljet smälte.
Jag sprätte en tändsticka som gick av, mitt i urringningen så nu har jag ett snyggt brännsår att ståta med.

Under inhandlingsturen fyndade vi ett par mörkrosa Ugg-kopior till Majblomman, de stövlarna har fröken bott i inomhus sedan dess.
Däremot är de inte tänkbara att nyttja utomhus, därtill är de alldeles för fina anser tösen.

Och nu, när vi redan hunnit till den andra januari, ska vi äta nyårsmiddag - ungsbakad lax.

Fett och socker

2012-01-01T22:14:00.000+01:00

Om en Mångmamma är väldigt chokladsugen och allt som står till buds är chokladpudding, klockan är över halv nio på kvällen och samtliga små-vilda-glada alltid går i spinn av sockerpåslag, är det riktigt klokt då att genast skrida till verket och vispa pudding och grädde så det skvätter?

Nej, inte särskilt - men attans så gott!

Nu blir det filmtajm och kuddmys med de barn som inte gått upp i limningen av sockerchocken!
Alternativt somnat - men sådan tur har jag nog inte.

2012.01.01

2012-01-01T00:32:00.003+01:00

Jag brukar inte avge nyårslöften, de är ändå omöjliga att hålla.
Ändå kan jag inte låta bli att ha viss framförhållning och tillförsikt inför kommande år.

2012 är:
Året då jag kommer att skaffa mig något större armmuskler än vad en mygga har.
Året då jag kommer att ha bättre tålamod med mina huliganer - alternativt större överseende med mina egna utbrott på de små-olydiga-nyfikna-vilda.
Året då jag kommer börja arbeta något mer fokuserat på en egen ekonomi och inte låta mig bli försörjd som en lyxhustru, likt de senaste dryga decenniet.
Året då jag (återigen) inte tänkte börja banta, motionera mera eller dricka mindre vin - utan snarare tvärtom :)

Året då jag tänkte debutera som publicerad författare.

Det sista är faktiskt mest skrämmande av allt att uttala högt och skriva ner.
Tänk om jag misslyckas?!
Tänk om jag är komplett osäljbar, ointressant, urusel.
Just det jag älskar så enormt mycket - det skrivna ordet - skulle vara en fasansfull personlig katastrof om jag floppade med!

Nåja, jag har så vitt jag vet 366 dagar på mig att komma upp med bevis och eftersom jag är en obotlig optimist så löser jag troligtvis den utfästelsen också.

Hoppas jag?

Gott nytt på er!

Ellos-katalogen och tid

2011-12-31T17:55:00.000+01:00

Livet är fyllt av tillfälligheter.
Lagom till frukost (hm, klockan kvart över tio), slet jag upp plastförpackningen kring en av postorderkatalogerna som redan ramlat ner i brevlådan med sina vår- och sommarkläder.
En snabbt bläddrande och sedan tillbaka till första sidan för att ta ett varv till bara för att verkligen konstatera att jag inget ska ha!

Då slår det mig att modellen på omslaget känns väldigt bekant!?
Inte så att det är ett ansikte jag sett på många reklamtavlor eller i liknande sammanhang, utan mer som en hastig glimt i bakhuvudet om hur hon såg ut för en sju-åtta år sedan!

Då sprang hon kalvbent runt på våra ägor, ärvde kläder efter min storadotter, klappade våra kaniner och var alltid översvallande glad.
Då ingick hon i periferin av min storadotters krets, ännu en unge jag stundtals hämtade upp för en övernattande tjejhelg hemma hos oss.

När jag såg henne idag igen insåg jag också hur himlens fort åren rullar på.

Apropå tid; är det nödvändigt att vara vaken ända fram till tolvslaget?
Mina småhuliganer tänker jag nog stoppa ner i sina sängar långt tidigare.
Annars kommer jag nog att hinna bli knottrig både en och tolv gånger på deras överskottsenergi som för tillfället mest omvandlas till vi-springer-som-galningar-och-tjoar-på-övervåningen-ända-tills-någon-gör-sig-riktigt-illa beteende!

Det är ok va?

Och ni - gott slut/nytt/grått och så där, igen!

Inför tolvslaget ...

2011-12-31T10:51:00.001+01:00

Egentligen borde jag besitta något slags lugn, efter en dryg veckas sovmorgnar, sena frukostar, god mat och evigt läsande.
Istället är jag presto-stressad av att jag inte vill umgås med folk, inte har något behov av att frottera mig på nätet mer än halvhjärtat, inte känner någon spänning inför tanken på att skriva, knåpa eller knepa.

Det är ett såsigt och märkligt tillstånd där glaskupan verkar ha slagit ner över familjen Mångmammas hem.
Var jag inte stundtals i trängande behov av att handla bröd, posta räkningar eller köpa toapapper, skulle jag inte ha visat mig utanför ägorna på betydligt längre tid än vad som hittills gått mellan varven.

Tror jag beslutar mig för att det här är vad jag och mina barn behöver just nu - jag behöver tanka ord och de behöver tanka syskonskap.
På andra sidan skolstart kommer jag troligtvis återuppstå och börja springa runt som en yr höna igen, något jag saknar litegrann!

Och alla ni andra som trots allt står ut med min temporära mentala och fysiska frånvaro, ni ska ha ett extra Gott Slut och ett ännu bättre Gott Nytt År!

Lite mer om kläder

2011-12-30T16:40:00.000+01:00

Det blev en del reaktioner på min magra klädbudget.
Att handla på secondhand har jag roat mig med sedan tidigt 80-tal, när slika affärer dök upp som svampar ur jorden i varje gathörn med självaktning i Stockholm.
Tyvärr är det som Karin så klokt säger, det tar sin lilla tid och för att göra fynden bör man ha veckolig koll på utbudet och sååå kul är det inte att åka 9 mil fram och tillbaka till stan.

Dessutom blir det dyrare än att handla nytt.
I alla fall om man som jag helst stannar hemma och klickar hem reafynd från min favoritleverantör - La Redoute.
Allt mellan extrabilligtskit till designersuperdyrt finns.
Jag brukar bespetsa mig på det som är lite mittemellan i pris.

Annaa morrade lite över en väns kommentar om att "sy om".
Jo, sy kan jag men att sy om är ju så förbenat tråkigt.
Nästan lika illa som att lappa och laga.
Sy nytt däremot är bland det skojigaste som finns.
I stort sett alla mina klänningar har jag sytt själv.
Tyvärr är det mest praktiskt att harva runt i jeans och tröja när man lever som jag med barn och djur och ved som ska jagas fram och tillbaka.

Nästa år ska jag försöka räkna ihop för hur mycket jag köper kläder och skor till mina småhuliganer, det lär inte heller bli några större summor.
Vi är några mammor som skyfflar runt urvuxna kläder oss emellan och alltid fyndas något i kassarna.
Det som blir över, brukar jag lämna till Kupan eller Sankt Erikshjälpen och så kan alltid någon annan fynda på secondhand!

Skor brukar vara en något tyngre utgift eftersom mina små verkligen sliter sina skodon och dessutom har den lilla egenheten att de växer så de knakar.

Min far och jag

2011-12-29T21:32:00.000+01:00

Så här i årets sista skälvande minuter, dräller det av sammanställningar, listor och resuméer av det gångna året.
Själv har jag slutat försöka minnas alla böcker jag läst, jag tappade räkningen någon gång i mars.
Däremot är det betydligt lättare att räkna ihop vad jag köpt i kläder under 2011.
I reda pengar!

En klänning (att ha på svärfars begravning) - 200 kr.
Två stickade tröjor - sammanlagt 250 kr.
Ett par skor - 100 kr.
10-pack med strumpor - 80 kr.
Två par jeans (rea) - 150 kr.

Öhhh....?

Ja, det var nog faktiskt allt!
Summa summarum, 780 riksdaler!

Svindlande summor - min far hade varit stolt över mig!
Han som nötte ner sina kostymer till bortom trasstadiet, alltid gick i nedkippade skor och ansåg att kläder mest var ett nödvändigt ont att skyla sig med eller ha som skydd mot kyla.
Hatten, glasögonen och slipsarna han hade köpt 1900-kallt (typ 50-tal), dög mer än väl för honom och hans syften.
Något modelejon kunde en inte beskylla honom för att vara!

Han förfasade sig över min slösaktighet när större delen av lönen/födelsedagspengen/julklappsdito/eller studielånet gick till nya paltor att mannekänga i.

Undrar om jag kommer kunna spräcka denna budget nästa år?
Eller tror ni att jag skulle må väl av ett års köpstopp när det kommer till klädkontot?
Själv är jag rädd för att jag snart kommer att blandas ihop med närmsta "Bag-Lady" om jag inte genast satsar lite mer på min image!

V.L.D.

2011-12-28T22:03:00.001+01:00

Typiskt.
När jag för en gångs skull bestämmer mig för att det är helt rätt att lufsa runt utan fickor på kläderna - vilket innebär att jag inte har plats för någon mobil - då har jag femtioelva missade samtal!

Nåja, eftersom det faktiskt mest troligt var förfrågningar om lekdejter mellan mina och andras barn, har jag inte så värst dåligt samvete.
Vi har nämligen haft en riktigt V.L.D. här hemma.
Viktig Lek Dag!

Sheriffen hjälpte sin yngsta bror på med kläder så att de kunde löpa ut och härja på ägorna, Pysselkungen har haft fullt upp med att hjälpa sin syster med att lära henne läsa och skriva.

Efter ha varit ute i vindpinat småspiksregn och både fått in ved, matat djur och företagit oss en kilometerexpedition till brevlådan, var just varm choklad och bulle välbehövligt.
Bäst då att slå på stort och servera eftermiddagsfikat på riktigt finporslin och leka kafferep!

Tyvärr märks det att vi har förfärligt lätt för att vända på dygnet.
Sent har det blivit om kvällarna varje dag sedan lovet började och även om jag oftast vaknar till först om morgnarna, är det sällan frukost serveras före tio numera.
Halv elva hann visst klockan bli idag innan alla var på benen men då var det ju inget barn som sov före 11 igår kväll efter juldansen!

Kan bli spännande om en dryg vecka när det är dags att försöka vända tillbaka åt rätt håll.
Än så länge är det ingen i familjen som sover, däremot leks det lite tyst i vissa rum, trots att nattningsproceduren avhandlades för timmar sedan!

Vi har lov!
Väldigt lekigt sådant.

Kvinnliga förebilder inom litteraturen - eller en recension av My

2011-12-28T07:17:00.001+01:00

När Pippi Långstrump - trots sitt krumelurpiller - vuxit upp och blivit stor - gick hon en biodynamisk/ekologisk kurs där hon lärde sig om vad naturen har att erbjuda i mat- och medicinväg.
Dessutom pumpade hon sina gamla släktingar på all tänkbar info om "hur man gjorde förr", lästa allt hon kom över i ämnet och kanske viktigast av allt - tänkte efter själv!?

Egentligen skulle jag kunna sitta här och påstå att det är mig själv jag beskriver men den jag avser är faktiskt My!
Desirée Fredlunds obändiga, levnadsglada, orädda, fantastiska huvudperson ur boken med samma namn.

Visst, det finns beröringspunkter mellan mig o My men där jag blivit vuxlig och lite trött, tar hon ut svängarna rejält.
Att lägga en lapp på bordet i köket till sin pojkvän, kasta sig hals över huvud naken utför backen, med endast en flaska vin i handen, för att ta sig i land på närmsta ö och sedan oroligt fråga mannen i hennes liv om han blivit förföljd av några zombies, när han äntligen dyker upp för att "rädda" sin kvinna i nöd - det är inget annat än fullständigt glimrande!

Ett annat underbart grepp Desirée använder sig av, är att låta en hund få komma till tals.
Tyvärr förstår jag att de etablerade förlagen inte vågat satsa på utgivningen.
Det går verkligen inte att mainstream-fack-placera denna bok.
Omöjligt att sätta ett och endast ett genreepitet på den.
Lite deckare, lite relationsroman, lite läromedelslitteratur, lite alltmöjligt?

Sammantaget är jag överförtjust!
My är en karaktär jag skulle vilja vara fullt ut och inte bara lite då och då.
I näst bästa fall vill jag ha en fortsättning av Mys liv och leverne.

Tack Desirée - både för din fantastiska historia, att jag fick en ny "litterär kompis" och ett stort grattis till att du själv är så Mylik att du spottade i nävarna och gav ut din bok själv!

Och ni som inte kan få nog av starka, galna, kloka, kunniga kvinnor inom litteraturen - köp boken.
Attans snabbt!
Finns bland annat att hitta på Bokeri.se eller att få signerad av författarinnan själv via hennes blogg; My Myself and I.

I nykterhetens tecken

2011-12-27T22:58:00.000+01:00

Så har ännu en jullovsledig dag passerat.
De två yngsta skrotade runt i pyjamas hela dagen fram tills det var dags att klä på sig finstassen och åka på årlig och traditionell juldans i närmsta by.
De något äldre gossarna hade hunnit vara ute i det vårlika vädret och klängt runt på stenmurar, byggt kojor och skjutit med pilbåge en lång stund innan finskjortorna åkte på.

LitenSara hittade jag i trädgården när jag skulle ut och baxa in ved, hon hade givetvis passat på att slinka igenom den uppblåsta grinden från närbelägna hagen och ut på tomten.
Självklart, skulle jag vilja säga!
Gräsmattans gräs är mycket grönare och saftigare än vad hagen har att erbjuda i betesväg.

Sällskaplig som hon är, hade jag henne nästan på trappan innan vi vände om mot kompisarna på rätt sida stängslet.

Juldansen ja.
Den är en historia för sig själv.

Jag är en löjligt lekig mamma, det har vi nog kommit överens om tidigare men det där med ringdanser är inte riktigt mitt område.
Utom just en gång om året.
I den gamla (100 år) IOGT-NTO logen i närmsta nordliga by, ordnas det varje år en dans kring granen, prydd med gammaldags halmpynt och levande ljus, fika, chokladlotteri och tomtebesök till barnen.

Bofasta, hemvändande barn och barnbarn i bygden missar inte gärna detta evenemang.
Svettigt, gemytligt och Astrid Lindgrenartat är bara några av de epitet jag kan sätta på tillställningen.
Så även i år.

Den stora nyheten för kvällen och året, var att Sheriffen knep en av förstaprisernas stora pralinaskar och att far-är-rar gav sig i kast med att hoppa "små grodorna" runt granen!
Jag lovar, det var verkligen en syn för gudarna.
Mycket går att säga om min äkta hälft men taktkänsla är inte en av hans främsta talanger.
De små-vilda-glada var givetvis överförtjusta.

Sent kom vi hem, nyss kom barnen i säng och jag ska försöka ta mig i kragen och recensera några av alla de böcker jag hunnit plöja senaste veckan - innan jag glömmer vad jag läst.
Tre romaner parallellt är tydligen mer regel än undantag numera.
Utöver det har jag nog en hel del glitterdrivor att jaga i endera riktningen, berg med tvätt och en skrivdeadline att passa den här veckan.

Men det blir ju en dag imorgon med, eller hur?
Tror jag nöjer mig med en glögg i kväll!
God afton!

Annandagen

2011-12-26T22:59:00.001+01:00

Det tar på krafterna att umgås intensivt!
Visserligen drev de små-vilda-glada runt i olika konstellationer, mellan leksaker, lekar och rum under förmiddagen men klockan 14.00 var det dags för uppställning och vattenkamning!

Majblomman sjöng i den ytterst minimala barnkören i kyrkan idag.
Tre flickor och en vansinnigt förkyld liten kille hade slutit upp men de kunde ta ton i alla fall.
Efteråt var det fika, dans kring granen och tomtebesök med tillhörande godispåsutdelning.
Det var nog tur att tre av mina småhuliganer var med, annars hade det inte blivit så värst många barn att dela ut påsar till.

Just dansen runt granen blev rätt oortodox med Bam-Bam som ansåg att det bästa sättet var att break-dansa, liggandes på golvet just nedanför granen.
Fyra tappra föräldrar drog runt på sina telningar och försökte förgäves komma ihåg texterna och helst sjunga någorlunda i takt också.
Tomten gjorde givetvis succé och tapprare tomte får vi nog leta efter - Märta 91 - kommer troget år ut och år in i full tomtemundering, lykta och vandringsstav.
Fantastiskt!

Kvällen avslutade vi med att - hör och häpna - krypa upp i barnkammarens soffsäng för att tittade på film tillsammans!
Alla numera hemmaboende familjemedlemmar.
Pansarbjörnar, flygande häxor och tillfångatagna barn var givetvis superspännande - Guldkompassen kan jag rekommendera om ni inte redan sett den.

Barnen i säng, julhelgen över och imorgon är det vardag fast jullov och vi ska INTE mellandagsreahandla!

Glitter och glamour i drivor!

2011-12-25T18:49:00.000+01:00

Juldagen brukar vara en långtråkig dag, vanligtvis.
De flesta år har jag snurrat runt min egen julblingaraxel sedan slutet av september och just juldagen brukar få representera ett antiklimaxslut.
Det där med julefrid är liksom inget jag är alltför bekant med.

Istället är jag mer som en punkterad ballong som äntligen sänker axlarna och känner att allt pyssel och knåp jag inte hunnit med före jul - det får jag ta till nästa år.
Inte helt sällan har jag lagt upp strategier för vilka vändor jag ska ta på stan för att hinna vittja fyndlådorna på julpynt till reapris, för att lägga på lut inför kommande jular under mellandagarna heller.

I år har jag promenerat runt hästhagens stängsel med tre kusar i släptåg, knutit om elrep, lagat ståltrådsvajrar och kollat att vatten och foder finns.
(Ja, deras vinterhage är löjligt stor så det tar en stund.)
En snabbexpedition till byn för att fylla på lagret av toapapper och julmust blev det visst också.
Men mest har jag lekt.

Majblommans "glittermaskin" till Barbie-dekorerade-kläder behövde ju testköras.
Piratskepp måste få komma till och från hamn och piratborgar ska intas.

Nu har vi fortfarande en ohemul mängd papper och emballage som inte haft vett att kliva nerför trappan och parkera sig på rätt plats (det vill säga i bakluckan på bilen), för vidare transport till återvinningen och som om det inte räckte, finns det drivor av löst glitter i samtliga rum efter Majblommans Barbiefärd genom hemmet.

Men hörrni, städa det är en världslig sak och dessutom anser jag att det alldeles för lite glitter och glamour i mitt liv så några vilsesimmade glittriga drivor i hörnen, det piggar bara upp.

Tre små har jag stoppat ner i badet där de ömsom kör med piratbåtar, ömsom försöker dränka varandra.
Finurligheterna bara trillar ur deras munnar - Pysselkungen har doppat hakan i badskummet och leker "Elak-tråk-vardags-tomte.
-"Nehej, ni får inga leksaker, bara tandborstar och strumpor i julklapp. Ni har inte varit tillräckligt snälla i år"

Undrar var han har fått det ifrån?

Julafton

2011-12-24T20:33:00.001+01:00

Ytterst märkligt!
Antagligen bara för att jag så bestämt sagt ifrån mig allt julblingande, hysteriskt julklappshandlande och matdito, blev det väldigt trevligt att plocka fram lite sill, koka en kastrull potatis, steka ett gäng köttbullar och plocka fram bröd, smör och ost till kvällsmat.

Avspänt, ostressigt och ändå en nyans av julbordskänsla.

Fast det är klart, vi gjorde som jag utlovade förra julaftonen - åt pizza till jullunch!
Samtliga familjemedlemmar blev både mätta och nöjda med den tågordningen och sedan fick de små-vilda-glada bli ännu lite gladare när de fick paketera upp sina klappar.
Ja, far-är-rar handlade lite från barnens lååånga önskelistor förra helgen.

Sheriffen "hade en båt att passa" som han så fyndigt uttryckte sig efter kvällsmaten och inte hade ro i kroppen att sitta kvar vid matbordet.
Han hade fått sitt efterlängtade piratskepp i julklapp!
Det tredje i ordningen eller så ...

Pysselkungen och jag satt på gossens golv i timtal och monterade ihop en piratborg i Lego, så han var också överlycklig.

Majblomman hamnade i Barbieträsket med stor förtjusning och Bam-Bam, den lille entreprenören, ställde upp sina jordbruksmaskiner som den värste härförare på övervåningens hallgolv.

Själv blev jag inte heller lottlös - en sådan däringa pampig-färgat-glas-ljuslykta från Indiska hamnade i mitt paket!

Nu är delar av barnaskocken skyfflade mot sina rum och i förlängningen sina sängar och jag tänkte nosa upp en glögg, lite choklad och kanske en clementin.

Fortsatt God Jul på er!

Isbjörnar och eltandborstar

2011-12-23T13:47:00.003+01:00

Mitt bidrag i 1av3,s tävling om "Isbjörnar och eltandborstar" var inte ett av de 10 vinnande.
Istället publicerar jag det här, en krönika i brevform, med i allra högsta grad mina funderingar inför julen.

//Kära Tomten.

Nu när det lackar emot jul har jag några små önskningar som jag tror att du kan uppfylla.
Eftersom jag sett till att alla mina små-vilda-glada borstat sina tänder noga hela året, både morgon och kväll, kan du väl vara så snäll och lyssna på mig?

Jag vill inte ha en stor säck ståendes på kökstrappan fylld med allsköns plastkrafs, miljontals nya Barbieskor eller ens nya Legobitar till dem.
Jag vill heller inte ha några nya pussel, spel eller teknikprylar.
Inga nya attiraljer till hemmet behövs heller.
Huset svämmar redan över av barnens alla leksaker som dessutom verkar ha en förmåga att dupliceras under nätterna.
Varken jag, barnen eller dammsugaren vill bli matade med fler trasiga och förlupna leksaksdelar.
Eller behöva lägga ner en massa tid och energi på att sköta om, skyffla runt och plocka med alla dessa nya pinaler.

Vad jag däremot skulle önska, hett och innerligt är att mina barn kommer att få växa upp i en värld där det inte är sommarväder på vintern och vice versa.
Där årstidsväxlingarna får fortsätta att avlösa varandra och där naturens mångfald inte decimeras för varje år.
Att utrotningshotade djur och arter inte bara är något de kommer att kunna läsa om i skolans böcker eller kunna se som uppstoppade reliker på något dammigt museum.

Det är inte bara gulliga djur som pandan, tigern, fjällräven och isbjörnen som står inför ett totalt utdöende.
Lika illa, eller värre beställt är det med den kinesiska svärdsfisken, flodpärlmusslan,vietnamantilopen, för att inte tala om alla slags amfibier som sakta men säkert trängs undan av människosläktets hänsynslösa skövling av Moder Jord.
Kihansai Spray-paddan i Tanzania till exempel har försvunnit helt.

Men allt det här vet du ju redan, Tomten.
Idag vet ju minsta förskolebarn om att vi måste vara snälla, inte bara mot varandra, utan även mot naturen.
Annars har vi snart ingen natur kvar.
Och då tror inte jag att det är "först till flest dataspel på julafton" som vinner.
Tvärtom, skulle jag vilja påstå.

Så min önskan inför julen blir; Skippa minst hälften av alla potentiellt utfunderade julklappar och inse att ingen blir lyckligare av ännu en omslagspappersfylld soptunna lagom till juldagen.
Läs på, var frågvis, var kritisk och fundera lite över vilken typ av värld våra kommande generationer ska få växa upp i.

Oavsett om vi nyttjar eltandborstar som frestar på miljön, eller kör med hederlig gammaldags handkraft.//

God Jul på er!

Jullov!

2011-12-22T21:37:00.001+01:00

Nu.
Nu äntligen vankas det sovmorgnar, långa frukostar, mysiga hemmakvällar och tindrande barn som ystert rasar av sig i snön, som åker pulka under glada tjut och stillsamt leker med sina (förhoppningsvis kommande) julklappar.

Eller kanske inte?

Imorgon kommer jag krampaktigt hålla mig fast i täcket, samtidigt som Pysselkungen kommer att sakta gå svältdöden till mötes om han måste vänta till efter halv åtta med att få dagens första ranson av blodsockerhöjande föda.
Majblomman kommer att lurva upp i pyjamas och sätta sig för att titta på en Barbiefilm - för 378 gången.
Bam-Bam kommer att ha hunnit beväpna sig med "snopp och gevär" - som favoritramsan numera heter.
Bara Sheriffen kommer att lättjefullt ligga kvar i sängen, som den tonåring i vardande han nu är.
Troligtvis bläddrandes i en vältummad Kalle Anka-tidning.

Ändå ser jag till att börja med, fram emot att slippa ut och fara med dyngtrötta barn, efter ha tillämpat mutor, hot, lock och pock för att få upp dem ur sina sovvarma sköna sängar.
Högst sannolikt kommer jag börja räkna "pinnar-muck" strax efter Annandagen.
Och troligtvis kommer vi hinna bli osams både en och trettiosjutton gånger innan skolan börjar igen!

Dagen har varit fullknökad med tider att passa, allt skulle klämmas in innan barnen började mingla runt benen på mig igen och i nästan tre veckor framöver.
Dessutom var Majblomman i behov av en körning till kören på eftermiddagen.
Lite överkurs kan tyckas eftersom det endast var hon och "bästaste vännen" som infann sig.

Kvällen avslutades på ett mycket rart sätt i alla fall.
Sheriffen tog på sig att natta sina två yngsta syskon.
Han läste högt för dem, stoppade om dem i tur och ordning och till och med sjöng!?!
Till saken hör att just den sonen är komplett omusikalisk i en annars relativt tonsäker familj.
Det gäller att ta sitt uppdrag på största allvar och göra som det brukas!

Ändå fick jag stoppa om - och ner - Bam-Bam ytterligare några gånger och då kommer dagens mest fantastiska barnlogik fram.
Gossen pekar på sitt öra och säger segervisst att där inne, där finns det en såg, en hammare och en spik!

Tycker det är bra att barnen får experimentera på förskolan och senast har det visst handlat en hel del om ljud!?
Tydligen var just stigbygel och städ okända fenomen för ett barn som växer upp med en mamma som underlåter att sko sina hästar och dessutom anser att nybörjare får bäst balans av att lära sig rida barbacka!

God kväll på er och om ni inte orkar/hinner/vill ramla in mer innan stundande kommersiella och glitterbemängda helg går av stapeln, anbefalles en synnerligen - GOD JUL!!!!!

Men vi sjunger många julsånger i alla fall ...

2011-12-21T20:42:00.000+01:00

Det här med kärringfrukost är ett trevligt sätt att börja dagen på.
Imorse stod både jag och Freundin i givakt strax före nio på tröskeln till C,s hus.
Värdinnan själv hade på en knapp halvtimme hunnit baka scones, duka fram, koka kaffe, tända ljus och ändå har hon en liten skruttbebis på dryga fem månader att ta hänsyn till.

Själv hade jag betydligt längre startsträcka bakom mig, samtliga småhuliganer skulle dels vakna, äta och klä på sig här hemma innan det var dags för leverans på skola och förskola vid halvniotiden.
Lite mittemellan hade jag en väskleverans också.
Bra det där med stadiga kunder som behöver akutjulklappar och som bebor samma ort som jag!

Ett utvecklingssamtal med Bam-Bams fröken avhandlades också innan det var dags att skyffla ihop skocken för hemfärd, utfodring, lek och nattning.
Skolbusschaffisen kom farandes 10 meter fram till min bil där jag väntade in mina skolbarn och grymtade glatt att det var dags att sluta med falsk marknadsföring, innan han önskade God Jul och backade tillbaka till busshållplatsen!?

Jo, han - som så många andra - tycker att det är dags att jag byter ut min bildbyline i tidningen, eftersom jag inte är igenkänningsbar längre.
Kanske det ja?

Väl hemma för brevlådevittjning, insåg jag till min stora glädje att det för tredje dagen i rad, låg ett paket från en blogg/skrivarvän och väntade.
My Myself and I´s bok om My har anlänt.

Här ska läsas!

Jul?
Det blir det säkert - maken har kommit på att han får styra upp tillvaron något - och det utan att ha läst gårdagens kloka bok om hur "Familjens Projekledare säger upp sig".
Kanske för att jag varit extremt tydlig med att JAG inte tänker blinga, fixa och dona i år!

Och boken - den är redan utlånad med köbildning av presumtiva läsare efter sig!

Projekt: Familj!

2011-12-20T23:21:00.000+01:00

I brevlådan idag låg "Familjens Projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten.
En tidig julklapp från en skrivarvän.
Naturligtvis var jag tvungen att plöja igenom den på stört.

Hög igenkänningsfaktor - men ändå inte.
Skillnaden som jag ser den är att jag inte har ett arbete med fasta tider att passa.
Inget utom-hems-engagemang, där jag förväntas infinna mig på vissa bestämda tider.

Den största behållningen var nog författarinnans tankar om de absurda skillnader mellan manligt-kvinnligt familje-projekts-planerande.
Där känner jag igen, inte bara min familj, utan även många fler runtomkring mig.

Sannolikheten att det är "hon" som har koll på urväxta kläder, kalaspresenter, avlägsna släktingars bemärkelsedagar, städstatusen i badrummet och "viktiga-papper-att-skriva-på-och-lämna-in-i-tid-biten" är stor.
Självklart finns det avvikelser men om vi tillåter oss att generalisera, är det inte ovanligt att nyblivna mammor omedelbart tar på sig planeringskoftan och påbörjar ett livslångt familjeprojekt den dagen de kommer hem från BB.

Läs den, så kan vi ha en intressant dialog om hur, varför och vad att göra åt det sen!
Om inte annat frambringar den en hel del fniss - stundtals satta i halsen.

En tvättäkta idiot - jag!

2011-12-19T22:25:00.001+01:00

Just nu, nyss hemkommen från ett möte i stan, är jag så rasande ilsken på mig själv så jag önskar att jag kunde sparka mig hårt på smalbenen härifrån till Häcklefjäll.
Och inte begrep jag vad jag tackat nej till förrän på hemväg heller.

För att komprimera historien något; jag är förtroendevald inom Svenska Kyrkan sedan förra kyrkovalet.
Sitter med i både kyrkoråd och fullmäktige.
I mitt tidigare Östgötska liv var jag ordförande i Svenska Kyrkans Unga under några år.
Behöver jag säga att jag sällan är tyst om sådant jag tycker och tror på?

Mitt barndomsjag hade relativt lite med kyrkan att göra och utöver svenssonreligiösa händelser såsom dop, bröllop och begravningar, var jag ingen flitig kyrkobesökare.
Men ... min bästis pappa var präst.
Han både konfirmerade mig, vigde oss och stod ut med att jag och hans dotter åt oss igenom hans frysinnehåll under tråkiga skolluncher eftersom han bodde granne med vårt högstadium.

Mina barn däremot har fått finna sig i att bli släpade fram och tillbaka till kyrkan och i första hand all form av småbarnsunderhållning den har kunnat bidra med.
Aftonböner används som ett mantra efter saga och sång varje kväll och är minst lika effektivt som någon av Anna Wahlgrens "ramsor".
När sedan vår son dog i fullgången tid, drabbades jag av grymma existentiella frågor.
Frågor jag försökte få svar på genom att läsa allt jag kom över i, även Bibeln.

Nu står kyrkan inför en omorganisation och jag är en av två som är utsedda till att representera vår församling.
Naturligtvis hade det varit fiffilurigt om jag hade tagit plats i arbetsutskottet för att kunna föra fram vår lilla församlings önskemål - så vi inte blir alldeles överkörda av de stora drakarna inne i centralorten.
Så var tanken!

Jag fick också frågan om jag ville vara med och leka.
Dum som jag är, missförstår jag frågan, hör hälften av samtalet på grund av små snurrande barn som måste trycka på telefonens alla knappar och bestämmer mig oövertänkt för att rata all form av inblandning i vad jag tror är något helt annat än vad det verkligen är.
Idiot-Eva!

Istället har vi nu (förlåt så mycket I - vem du nu än är?), ingen tungviktare i utskottet, kommer få hänga med på köpet och bara gilla läget utan att ha möjlighet att påverka.
Eller nästan i alla fall ...
Jag är ju inte med och pekar med hela handen - vilket är nästan samma sak!

Och ja, jag vet att jag lider av en lättare (svårare) form av hybris. Får jag inte vara med och bestämma vill jag inte vara med alls.

Nu kan jag dessutom bara vara arg på mig själv och det är det värsta.

En liten ängel i mitt paket

2011-12-19T16:29:00.000+01:00

Vilken skruvad dag.
Gick ut hårt imorse med en frukost i ensamt majestät - vilket kanske inte var så märkvärdigt med tanke på den arla morgonstunden jag slog upp mina gröna i.
Halv fem brukar större delen av familjen sussa gott!

Skyfflade runt barn, åkte på synupphämtarfärd, fikade lite hos storsonen, vimsade runt mitt-i-city och kände mig löjligt nöjd med att det verkligen inte fanns någonting som kunde få mig att vilja hysta upp plånboken för att se sedlarna fladdra.

Hämtade hem Bam-Bam en halvtimme i förväg, bar ved, fodrade djur, matade på barnen och nu har jag landat en stund innan det bär av mot kvällsmöte i stan igen.

Jo, posten kom jag ihåg att hämta på väg hem också.
Tusen tack fina Hulda och Iris för julkort och tillhörande pyttepaket, nej, jag kunde inte hålla mig till dopparedan´ utan kände ett starkt behov av att slita upp paketet redan idag.

Just det här gulliga runtskyfflandet av böcker, kort, små och stora paket med påminnelser om att vi faktiskt finns till för varandra, även om vi aldrig setts i verkligheten, är så charmigt.
Jag gillar det.

På något sätt misstänker jag att det förmodade minskade paket- och brevskickandet har fått sig en törn, i och med att åtminstone jag har börjat skicka mer snigelpostbetonade försändelser sedan jag började hänga med er!?
Eller vad tror ni?

Ibland händer det ...

2011-12-18T22:07:00.000+01:00

Jag har julstädat!

Japp, det stämmer.
Fast ... i mitt fall innebär det att jag gnuggat kaklet något mer noggrant än vanligt och att en flaska, "Herr Muskler" fått stå till tjänst i ugnen!

Ni som hängt här ett tag vet att av alla hushållssysslor/städuppdrag som förekommer i ett hem, är det just ugnsrengöring och fönsterputs som får mig att slingra mig som en mask på kroken.
Fönstren är lätta att ignorera så länge inte solen skiner men ugnen används lite för flitigt i det här storhushållet för att den ska vara lika lätt att förtränga.

Ikväll har det hänt.

Troligtvis kommer det att dröja till minst nästa jul igen - om inte längre - innan bravaden upprepas.
Det får ju inte bli någon vana!

Textmassa och vinnare!

2011-12-17T22:50:00.000+01:00

Jag vet att jag är fanatisk.

663 sidor senare och nu kan jag bara vänta på fortsättningen av Sofie Trinh Johanssons vampyrtrilogi.
En bättre recension av Halvblod kommer när jag hunnit smälta den.
Barnen har lekt och lekt och lekt och jag har läst och läst och läst!
Typiskt bra dag med andra ord.

Utlottningen av en "Aina-väska" hade jag nästan förträngt men när sista sidan var läst, satte jag mig med små lappar, lät Bam-Bam dra en och Desirée med bloggen My myself and I stod som segrare.
En adress - och jag hivar iväg den fodrade olivgröna i din riktning!
Grattis!

Visserligen är klockan mycket men det är dags att ta en raid genom huset och se vad jag underlåtit att styra upp under dagen när jag bara begravt mig mellan boksidorna, ni vet sådant där som brukar föröka sig genom celldelning såsom disk, tvätt och mångduplicerade leksaker på fel plats.

Ha en trevlig fjärde adventsmorgon också!

Har tagit del av - förstår ej! (Superinternt skämt)!

2011-12-16T21:33:00.000+01:00

Idag har jag misslyckats med en hel del.
Först och främst gick jag bet på att få med mig de två yngsta in till stan för en ny-syn-hämtar-tripp.
De lekte alldeles för bra för att jag skulle ha mage att slita upp dem från deras fantasivärld.
Mina glasögon lär ju ligga och vänta på mig ett tag till.

Sen misslyckades jag kapitalt att ha mobilen till hands när en av mina allra bästaste favoritförfattare försökte få en pratstund.
(Och ja, det är definitivt jag som omnämns som "testläsaren")

Till sist misslyckades jag med att vara den ultimata lekmamman som orkade engagera mig i barnens abnorma nu-är-det-helg-och-vi-är-trötta-lekar.
Istället morrade jag bara hotfullt åt dem, djupt försjunken i Sofie Trinh Johanssons första del i en kommande trilogi, Halvblod.

Hittills är jag förtjust.
Eftersom jag slöt Twilight-serien till mitt hjärta, är det inte märkligt att jag fångas av denna story.
En del känns igen, annat är nya och spännande grepp på ett gammalt favorittema inom litteraturen - vampyrer!

Säkerligen har det skrivits spaltmil om fenomenet som sådant.
Att olika genrer kommer tillbaka cykliskt, är lika förutsägbart som att vissa förnamn åter blir populära efter en viss tidsrymd.
Ändå är det här med det ockulta, övernaturliga, magiska en fascinerande del av vår litterära historia.

Om jag är mer än lovligt frånvarande ett tag framöver ska ni inte bli förvånade - jag bara frossar i ny och spännande litteratur.
Kanske mer än vanligt?

En enstörings misslyckanden

2011-12-15T22:07:00.000+01:00

Ledsen, jag har stängt av lite.
Både det sociala tjattrandet, djuplodande läsandet av era bloggar, lekandet med andra mammor och barn dagarna i ända.
Tror jag befinner mig i en period av mental uppladdning inför stundande jullovshysteri.

Med ett hem som svämmar över av små-vilda-extremt-glada, större delen av tiden, har jag ett i förväg ackumulerat behov av självvald ensamhet.
Att få fiffilura ifred, pilla mig lite i naveln och tugga på pennan.
I alla fall bildligt - eftersom jag helst parkerar mig vid min dator när jag åtnjuter ensamt majestät.

Ändå har jag inte kunnat undvika trevliga möten idag heller.
För ett socialiseringsfreak som jag, behövs det inte många minuter för att jag ska kunna hamna i intressanta samtal.

Arbetsmiljö, litteratur och bokade lunchdejter.
Allt detta skedde för att jag;
1) hämtade Majblomman från kören!
2) gjorde en raid in på biblioteket
3) handlade i mataffären

Tror jag lider av för god social kompetens för mitt eget bästa!

Imorgon ska jag äntligen kunna se stjärnklart igen, mina glasögon är klara för avhämtning.
Hoppas mina linser kommer snart också?

Till sist; kul att flera av er vill vara med och hoppas på väskvinst - jag väntar till på lördag med att dra en vinnare så än är inte chansen ute!

Julklapp?

2011-12-14T12:38:00.003+01:00

Nej, hörrni.
Vädret är trist, nyhetsflödet likaså och inte är jag ett endaste dyft sugen på tindra-för-fanken-helgen Jul heller.

Ska vi ta och pigga upp oss lite med en utlottning?
Någon kanske skulle tycka det vore kul med en extra gratis julklkapp.

Ni kikar in på min "produktiva blogg", lämnar en kommentar där om vilken väska ni helst vill ha och jag drar en vinnare mot slutet av veckan.
Då hinner jag få den med posten så att den förhoppningsvis landar hemma hos vinnaren före jul.

Ska vi säga så?

Elände

2011-12-14T11:50:00.000+01:00

Jaha ja.

Mordet i Ljungby på den 4-årige pojken kanske är löst?
En trebarnsfamilj blir utvisade efter 11 år i Sverige.
Uppemot 100 elever kan vara felaktigt placerade på särskolan.
En vettvilling löper amok i Belgien och skjuter hej vilt omkring sig.
Att livet är skört bevisas än en gång när trafikolyckor skördar offer i en krasch mellan en buss och en lastbil utanför Jönköping.

Jag vet inte om det är så upplyftande att ta del av nyhetsflödet just idag.
Och inte har jag någon lust att grötta ner mig i något av ämnena heller - det blir liksom lite för mycket av det negativa och onda emellanåt.

Då var det 1984 ...

2011-12-13T01:56:00.001+01:00

Nu är det klubbat.
Slussen ska byggas om.
Kolingsborg går i graven och fler filer ska leda trafiken genom denna blåsiga och nedgångna plats.

De främsta minnen och känslor jag har av just Slussen, är alla oändligt många gånger jag vinglade upp-och-ner för Götgatan, från Medborgarplatsens anrika Ritz, till nattbussarna hem, från just Slussen.

Dessförinnan hade jag vid några få tillfällen hängt på Bobbadilla och sett några konserter på Kolingsborg.
Bäst minns jag hur jag och en vän åkte för att se Lustans Lakejer och snubblade över några söta pojkar i rulltrappan på väg hem därifrån.

Jag vet faktiskt inte om det egentligen berör mig så värst mycket?
Ombyggnaden alltså.
Det är fruktansvärt många år sedan jag passerade platsen och redan då reagerade jag på hur sunkigt och sjavigt det var.
Samtidigt är det lite intressant att en ombyggnad kan uppröra, eller att ett murket gammal träd får ett sådan enormt stort symbolvärde, eller att protester och demonstrationer genomförs för att "rädda det som varit" överlag?

Det enda som är säkert är ju annars att allt förändras.
Alltid, är ett högst relativt begrepp!

* rubriken är givetvis en parafras på Eyvind Johanssons, Nu var det 1914

Rättelse länkar

2011-12-12T22:41:00.001+01:00

Sorry, misslyckades med att länka rätt.
Här är en del adresser!

Gåvoshopen
Nötkräm

Den här bloggposten innehåller nötkräm

2011-12-12T21:34:00.002+01:00

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på dentysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Inlägg-mellanlägg-utlägg

2011-12-12T19:04:00.002+01:00

Av någon märklig anledning har jag frångått mina principer idag.
Det där med deadlines.
Inspirationen tog och rörde om ett varv och vips - så veckans skrivjobb klart.
Fyra dagar i förväg!!

Antingen är jag sjuk eller så är jag sjukt uttråkad?

Stör ej, läsning pågår.

2011-12-11T21:37:00.000+01:00

Det kan vara lite vanskligt att dryfta sitt läsintresse med folk.
Nu har jag helt plötsligt lånat tre tegelstenar av en vän, bara för att vi pratade böcker förra helgen.
Och lite för att tillfälle gavs, när jag lämnade och hämtade Majblomman från vännens dotters kalas idag.

Jag har ju inget annat att läsa som ligger på lut eller så. ...
Ja, givetvis har jag redan plöjt 100 sidor i den första.

"Ner med kungahuset"?

2011-12-10T15:45:00.004+01:00

Tänk, jag visste inte att jag var republikan!?
Har roat mig med en del mejlreplikerande med en äldre man, vars hållning är pro-kungahuset.

Naturligtvis intar jag den motsatta positionen blixtsnabbt.

Lite hederligt mothuggande livar alltid upp!

Hit the road Nobel ...

2011-12-10T01:14:00.002+01:00

Visserligen är det baluns i Stockholm idag.
Visserligen firas det.
Ändå tycker jag inte att det firas av riktigt rätt anledning.

Min pappa skulle blivit 90 år idag - om han levt.
Han gjorde en häftig klassresa som jag är rätt imponerad av.

Fattig skräddarson med läshuvud, enveten som få, välutbildad som ännu färre.
Hans litterära kunskaper var enorma, hans språkliga förmåga värre ändå.
Vid ett tillfälle räknade vi efter hur många språk han egentligen kunde, både till fullständig grammatisk fulländning men även till mer turistbetonade kunskaper.

16 stycken!
16 stycken språk lika bra som en infödd!
Ännu några till för att fråga efter vägen till närmsta restaurang.

Slå det om ni kan!
Själv kommer jag aldrig ens försöka ta upp kampen om en första plats i den ligan.

Men den pappa jag saknar, är inte den lingvistiska ekvilibristen, utan den där sagopappan som kunde börja i en ände av en saga och sluta någon helt annanstans, i en historia som inbegrep sjörövare, nallar, tomtar, talande åsnor och smugglare.

Vilket egentligen är samma sak?

Med en far som doktorerat två gånger inom engelskspråkig litteratur - först på ondskan i Shakespeares samlade verk och sedan i Thoreaus texter - har jag en del att leva upp till.
Sagorna och fantasin behärskar jag, svenska språket likaså.
Men det där med den empiriska, väl underbyggda forskningen, de akademiska termerna, det dammiga i att gneta och älta formuleringar - det mäktar jag inte riktigt med.
Tyvärr.

Hursomhaver - grattis pappa!
Hoppas du ser oss och att du väntar på oss med dina sagor i behåll, att du tar hand om Elias - min lille ängel - och att du gläds åt att det fortfarande flaggas runtom i vårt land, denna din dag!

Och du Nobel - släng dig i väggen!
Men skål, för fanken!

Varde - och förbliv - ljus! Snälla.

2011-12-09T22:50:00.000+01:00

När alla "normala" (vad nu det är), människor flyr katastrofområden - typ Göteborgstrakten ikväll - då åker min spritt språngande galna stora dotter dit för att leka med kompisar.

Vi har hukat i blåsten, läst oss hesa - ja, Pysselkungen får faktiskt hjälpa till med att läsa godnattsagor numera - laddat om samtliga snurrande maskiner som går att ladda om och insett att min marknadsståndskompis är strömlös - 5 km bort och närmre "byn" än vad jag är.

Kannor med vatten, tändstickor och ljus, filtar och raggsockor är lokaliserade och bara därför blir det säkert inget nattsvart ellöst elände inatt!?
Eller är det bara mitt sätt att försöka blidka vädrets makter?

Motvilligt men dock ...

2011-12-09T17:59:00.003+01:00

Ok, jag fick ge mig något idag inför barnens tjat om julpysslande.

Plastruskan framtagen!
Julstrumporna upphängda!
Tre dekorerade glasburkar med värmeljus brinner på trappan!
Papperssallad tillverkad!
(Vilket betyder snöstjärnor och löpare klippta av silkespapper.)
En julgirlang av egenproducerade vimplar, dekorerade med Madonnamotiv, upphängd!

Så - är vi klara nu?

Rymling, lyx, billigt och voodoo

2011-12-08T16:48:00.000+01:00

Jag hade visst glömt att knyta ett extrasnöre längst ner, under de två eltrådarna i grinden in till hästhagen.
LitenSara hittades i alla fall i trädgården imorse, lagom till att jag och de tre yngsta redan var snubblande nära att bli duktigt sena till skola/förskola.

Tur att det går att lura de flesta fyrbeningar i familjen med en tuss hö!

Lyxfrukost hos Freundin efter barnsläpp och före optikerkoll.
Jag har länge trott att jag som närsynt, någon gång skulle kunna kompensera de där för "korta armarna" som alla över 40 brukar prata om, med att helt slippa glasögon!?
Att synskärpan liksom skulle mötas på mitten någonstans?

En ögonläkare upplyste mig häromsistens att det inte riktigt funkar så.
En gång närsynt, alltid närsynt och sällan i behov av progressiva glasögon.

Nu har jag beställt två par nya glasögon, bokat tid för att fixa nya linser och är förvånad över slutsumman?
Fortsätter det i den här prissjunkartakten, kommer jag snart få betalt för att bära synkorrigering.
Det blir bara billigare och billigare för varje gång jag kliver iväg till en optiker, vilket jag kanske inte gör så himla ofta ändå.
Senast var nog för en tre år sedan.

Barnaskocken är ihopskyfflad, utfodrad och vederbörligt åthutad och nu börjar nedräkningen till jag blir släppt på grönbete, vilket är detsamma som den årliga glögg-, pyssel- och smörgåstårtekvällen med andra föräldrar från kyrkans hopp-och-lek.
Helt barnfritt, med undantag av de allra minsta små som får följa med maten, dvs sina bröstmjölksfyllda mödrar.

Själv ska jag utföra voodoobesvärjelser med hjälp av nåltovningsnålar eller också limma fast fingrarna i något trevligt papper.
Jag ser fram emot kvällen!

Ur Ainas Gömmor!

2011-12-07T18:25:00.000+01:00

Det här är vad jag roat mig med idag.

Välkomna in och kika på min produktion av unika väskor, sydda av tyger som inte längre går att uppbringa, i mönster som försvann ut ur handeln för decennier sedan.

Äntligen! Som ni väntat på detta. :)

2011-12-06T22:19:00.000+01:00

Det är fantastiskt kul - och tålamodsprövande - att pilla ihop en ny blogg.
Precis det jag roar mig med ikväll.
Min tanke var att jag skulle följa efter i andras fotspår, här i Blogglandia och hålla mig med en egen försäljningsblogg.
Kan de - så kan väl jag!

Så fort jag känner mig hyggligt nöjd med resultatet, lovar jag att bjuda in er också men fram till dess får ni nöja er med det här:

Nu blev ni nyfikna va?

Finns det någon doktor ombord?

2011-12-06T15:40:00.002+01:00

Jag brukar verkligen inte gnälla i onödan.
Nu måste jag bara få yla av mig lite dock.
De senaste nätterna har jag - som alltid sagt att jag kunnat stå och sova om det kniper - inte fått mer än två-tre timmars sammanhängande sömn.

Inte finns det något litet barn att skylla på heller.
Bara en sprängande värk i övre delen av bröstbenet när jag efter några timmar i horisontalläge behöver hosta till.
(Vi är lite småsnoriga här hemma, som sig bör under vinterhalvåret.)

Stört omöjligt att kunna somna om direkt.
Bara tanken på att behöva hosta, ger mig stora skälvan.
Känns som om hela bröstkorgen ska expandera och brisera.
Däremot har jag inte ont i lungorna, inte svårt att andas (jag och min astma är kompisar) och inga andra sjukdomstecken såsom feber, illamående eller andfåddhet.

I förrgår satt jag i soffan mellan tre och fem innan jag slumrade till, inatt mellan två och fyra.
Halvliggande går bra, hostandet - som är måttligt - väcker mig ofelbart.

Så, min fråga; Vad är det?
Att googla på eländet får mig att misstänka allt mellan kranskärlsförträngning till muskelkramp?
Dessutom är jag en urusel hobbydoktor, lider inte av hypokondri och gillar inte att springa ner sjukvården i "onödan".

Är jag mer döende än vanligt?

Ett litet steg för människan men ett enormt stort för Mångmamma ...

2011-12-06T06:46:00.002+01:00

Ok, jag erkänner.
Jag är sist i världshistorien med att begripa mig på/orka/våga testa - eller annan valfri bortförklaring?!
Nu har jag i alla fall börjat komma på tricket med att tanka in bilder från mobil till datorn och sedan vidare.

Snart kanske jag får äta upp mina ord om en bildfri blogg med råge?
Vi får väl se ...

Nu ska jag bara leta reda på kameran.
Sist jag såg den, någon gång runt 2000-kallt, låg den i städskåpet.
Ja?
Var ska den annars ligga?
God morgon.

Galningarna invarderar mitt hem

2011-12-05T18:33:00.002+01:00

Vad är det är fel på kombinationen barn och mat?

Antingen lider de av akut blodsockerfall och behöver tankas med mat - eller så speedar de runt som galet ostknaprande råttor och fäller allt i sin väg.

Dags att plocka ner de små liven både på jorden och i sina sängar - om inte den här mamman ska löpa amok, modell värre.

Och för övrigt har det snöat ...

2011-12-05T10:14:00.000+01:00

De fyra små-glada-vilda har varsin chokladkalender.
Som förväntat sköter de två äldsta gossarna det med bravur, en bit om dagen och från rätt lucka.
Majblomman har kontrollöppnat i stort sett varje lucka för att se om det verkligen finns en godisbit bakom varje och Bam-Bam har plockat åt sig valfritt antal chokladbitar från valfritt antal luckor.
Hans valfrihet!

Det fick mig att minnas min barndoms chokladkalender som var helt tom?
Första och kanske andra biten fanns men sen var det stopp.
Inte bit.
Mamma gick tillbaka till affären och klagade på produktionsfel och visst fick jag en ny.
Många år senare tillstod min godisråtta till lillasyster att hon helt frankt pillat upp förslutningen högst upp, petat ut alla bitar, ätit upp dem och lagat kartongen igen.

Innovativt, minst sagt.

Rapport från Julmarknaden

2011-12-04T21:09:00.002+01:00

Så var premiären avklarad.
Med mycket fniss och prat, ännu mer snöblandat regn och en hel del nya och gamla vänner och bekanta som strömmade till, har jag och min marknadsståndskompis krängt smycken och väskor på Julmarknaden.

Majblomman lekte så det gungade hos sin vän under tiden och de tre yngre sönerna tog med sig sin far och kom och terroriserade oss på marknaden en stund.
Vädret kunde ha varit roligare men vi som lekte knallar hade i alla fall tak över huvudet.

Egentligen skulle en behöva klona sig i adventstider om en ska hinna med att pricka in alla julmarknader som duggar tätt i buskarna.
Bara idag har det varit tre stycken julskyltningsarrangemang/julmarknader inom en radie av knappa två mil.
Utökar vi radien något, går det att hitta ytterligare några i närområdet.
Även om jag har en del osålda väskor med hem igen, kan jag mycket väl tänka mig att hänga på marknader i framtiden.

Allra helst i sällskap av fina Maria som var min ståndaktiga kompis idag!
Tack till dig, Maria och tack till alla som kom förbi vårt stånd!

Sax, nål och tråd

2011-12-03T20:23:00.000+01:00

Som jag för länge sedan konstaterat, jobbar jag bäst under press.
Deadlines får mig att uträtta stordåd.
Det senaste knappa dygnet har jag gjort som Cicki, sytt så maskinen glöder.

Hennes produktion idag har tydligen varit mängder med fina mobilfodral, själv har jag pillat ihop ett gäng små väskor och fodrade kassar av olika storlekar.
Min svärmorsmors fantastiska tygskatt har dränerats flitigt, uppblandat med diverse spetsar, virkade blommor och annat bling jag hittat i mina lådor.

Imorgon smäller det och antagligen kommer jag hunnit fippla till ännu ett par tre förhoppningsvis säljbara alster till dess.
Ett huliganbarn kommer att lämnas in på effektförvaring hos min marknadsståndskompis familj imorgon, medan vi mammor leker knallar.
Praktiskt.

Återkommer med en rapport om hur mitt livs första marknadsknalledag varit imorgon.

Julmarknad

2011-12-02T22:33:00.005+01:00

Tiden går rasande fort, inte sant?
Speciellt när en har roligt.
Ikväll har jag petat ihop tre väskor till, inför helgens evenemang som går av stapeln på söndag.
Gammaldags Julmarknad!

För inte så många år sedan var jag en av alla de som snickrade upp alla marknadsstånden, svor över trasslig julbelysning, ringde runt och jagade "tomte", tände marschaller och raggade knallar.
Då i egenskap av medlem i Samhällsföreningen, som står bakom arrangemanget varje år.

Nu som en av alla "sedvärdheter" som knalle betraktat.
Premiär för min del.
Tur att jag kan luta mig mot min marknadsståndskompis, en kvinna som pillar ihop egna smycken och tillika råkar vara en av min Majblommas kompisars mamma!
Hon är mer rutinerad på den här fronten.

Blir nog bra det här.

Just det; Ni kanske undrar var i världen jag kommer att befinna mig?
Braås Hembygdspark, söndag 4/12 mellan 15.00 och 17.30.
Välkomna!

Ledigt

2011-12-02T15:26:00.000+01:00

Fredag och slödag.
I alla fall för de två yngsta.
Pyjamasen kom inte av före lunch och mängder med böcker, spel och någon enstaka film hanns också med.
Nu är ordningen återställd, samtliga vildingar är hemma, veden insläpad, skymningen faller och helgen är fulltecknad.

Aktiviteter

2011-12-01T17:53:00.003+01:00

Incidenter inträffar oavbrutet i en stor familj.
Av vitt skilda slag och av olika stor dignitet.

Pysselkungen har börjat kunna öppna sitt igenmurade öga, efter gårdens närstrid med en förrymd bandyklubba på idrottslektionen.
De två "gulingarna" (allmänt kallade Werner unt Werner), aka fjordingarna, fick följa med litenSara in i den hage hon hade tyckt varit trevligare och grönare att ta sig in i på egen hand.

Majblomman bara kraxade när jag hämtade henne efter dagens körövning, förkylning månne?
Till och med Bam-Bam hade varit i handgemäng idag på förskolan, dock utan egen förskyllan.
Fröken hade ryckt in till sonens försvar och krävt en ursäkt av den lille stridstuppen som tyckte att det var kul att utdela slag.

Så vitt jag vet har Sheriffen stått för dagens händelsefattigaste tillvaro idag, bara veckans längsta dag i skolan och med vikarie istället för ordinarie lärare.

Och jag - jag antingen tänder eller släcker bränder, beroende på om vi avser kakelugnar och värmepannor eller små och stora sår!

Gudrun, Per och Berit

2011-11-30T19:21:00.000+01:00

Det stormar lite i trakterna.
Natten mellan söndag och måndag blev vi utan ström och först framåt sena eftermiddagen
kom elen tillbaka.
Så förvånad jag då blev idag när jag helt plötsligt var utan el igen.

Eftersom Pysselkungen lekte hos Gammelgrodan och ändå skulle hämtas upp i byn, fick det bli middagsutfodring av en skock glupande vargar på den lokala pizzerian.
Ännu en hungrig granne kom in och berättade att han fått ett sms av sin sambo som just meddelat att strömmen var tillbaka.
Samtidigt som alla våra pizzor var klara.

Barnen blev i alla fall glada och mätta!
Snart ska de också få inta horisontalläge.

Fortfarande här!

2011-11-29T21:03:00.003+01:00

Jomenvisstserrni!
Jag lever.

Riktigt glad för att se att jag efterfrågas men samtidigt lite ledsen i ögat.
Inte för att ni frågar efter mig - naturligtvis - men för att jag försummat er å det grövsta.
Vi har haft en omtumlande helg med både ris och ros inknutet i dörrkransen.

Kontentan av de senaste dagarnas "nätfrånvaro" är att jag har världens bästa storabarn och tighta vänner!

Och det är inte fy skam!

Och smakfulla råd, dåd och intelligenta åsikter återkommer jag med!

Jo, jag känner igen henne - hon den där allra äldsta-stora-dottern

2011-11-25T18:36:00.002+01:00

Hon är här nu!
Med längre hår än vad jag har och med samma snabbrabblande svada som bara hon och jag kan prestera.
Kommer bli en tjattrig kväll.

Svårsmält föda

2011-11-25T12:22:00.001+01:00

Det är lite taggtrådsvarning över familjen för tillfället.
Ja, inte hos mig eller far-är-rar då men barnen börjar bli mer än lovligt kantiga, både morgon, middag och kväll.

De är duktiga på att gå i skift med sitt surande, vilket jag är tacksam för men lika säkert som amen i kyrkan kan jag förvänta mig ett katastrofutbrott från endera i tid och otid.
En lång hösttermin börjar kännas i kroppen på de små.

Imorse var det Pysselkungen som visst fått i sig något olämpligt för helt plötsligt hör jag mig själv stå och tjafsa med honom om vikten av att ha reflexer om han hade tänkt sig ut i trafiken.
Det hade han tänkt sig.

Att åka skolbuss till skolan är fortfarande riktigt roligt men reflexen var ful!?
Reflexväst var inte att tänka på.

Lösningen blev en kompromiss - sonen klev iväg först och far-är-rar som ändå skulle till jobbet - körde strax efter för att kolla att ungen hamnade vid hållplatsen.
(Som tur är - vilket sonen missat - har han reflexer på väskan så helt "osynlig" var han inte.)

Far-är-rar ja, han kom hem någon gång efter midnatt, trilskades med spjället till pannan så jag kan elda utan att anlägga en övningsplats för närmsta brandkårs rökdykare i min tvättstuga och stöp i säng som en klubbad oxe.

De två minsta huliganerna är fredagslediga och för första gången på tre månader ska jag få krama om min storadotter som kommer hem-hem över helgen!

Får jag bara plats för någon timmes sovmorgon också någon dag, kan den här helgen bli riktigt bra!

Countdown

2011-11-24T21:46:00.001+01:00

Orkade inte måla om något.
Släpade runt lite på några Amerikakoffertar och kände mig nöjd med den insatsen.

Sen kom jag på en sak också - det är faktiskt bara en månad kvar till julafton och jag har inte ens lokaliserat minsta lilla pynt!
Visst är jag duktig!?

Nu tänker jag sopa ihop mig och stoppa ner mig under lämpligt täcke.
Har jag tur får jag trängselsällskap av en något större person än en liten huligan inatt.
Far-är-rar har övergett sina franska gummin.

Lützen i min källare och illskärt?

2011-11-24T19:07:00.001+01:00

Pysselkungen hade missat att det var torsdag idag och kom glad i hågen hemharvandes strax före halv tre.
Torsdag är annars kördag för honom och Majblomman.
Eftersom han totalt missat sin syster hela dagen i skolan, visste han inte ens om att hon borde varit med på skolbussen hem - om det nu inte var för att hon var på rätt ställe - och han inte.

Nåväl, jag samlade ihop skocken, utfodrade den, läxläste den och passade samtidigt på att peta in lite vedträn på lämpliga ställen - typ pannan och kakelugnen.
Någon - läs jag - har brukat våld mot det vrenskande spjället på pannan, så Gustav II Adolf skulle känt sig hemma i min tvättstuga.
Maken till rökutveckling får man leta efter!

Eftersom det medför ett litet aber, i form av reducerad värme i huset, fann jag för bäst att anlägga lite pyromanitakter i salongen också.

Utöver en nattningsprocedur och matande av hungriga maskiner - tvätt, disk, panna, kakelugn - funderar jag allvarligt på om det inte vore läge för en ommöblering eller ommålning någonstans.
Far-är-rar blir så besviken, inbillar jag mig, om han kommer hem-hem till samma typ av hem han lämnade i början av veckan.
Förutom den lilla detaljen att det kliar i mina fingrarna.

Blir liksom inte samma effekt av att rota fram en adventsljusstake eller tre som chockrosa färg på en vägg.
Eller tre!

Lättdistraherad

2011-11-24T10:02:00.001+01:00

Vilken märklig morgon.
Först vaknade jag och kom ihåg delar av nattens bisarra drömmar, något som ytterst sällan händer.
Nu har jag givetvis tappat tråden fullständigt och minns ingenting om var jag varit eller vad jag gjort i drömmarnas land.

På hemväg efter barnavstjälpning, hamnade jag i ett eget cirkelresonemang som jag instinktivt kände skulle göra sig bra i tryck och nu har jag ingen aning om vad det var för klyftiga tankar som trängdes i skallen.

Lite torsdagsdement kanske?

"Återblick"

2011-11-23T23:23:00.000+01:00

Tanken om att komma i säng relativt tidigt kom på skam.
Skulle bara ... precis som Alfons och givetvis fastnade jag på den ena efter den andra roande sidan på nätet.

Exakt så osorterad jag kan vara när jag ska berätta något, exakt så osorterat hoppade jag mellan olika textmassor.
Hummade lite igenkännande här, förfasade mig lite där, slöläste lite, scrollade ändå mer.

Kvällens enda vettiga insikt är nog att det som inte fabuleras fram, nosas upp eller skvallras friskt om, det finns inte.

I alla fall inte om en ska tro det där andra FB - som inte har någonting med ansiktsboken att göra.

... vanlig fast ovanligt fin ...

2011-11-23T11:21:00.001+01:00

Innan läxläsningseländet for som en strömvirvel genom hemmet igår - och jag med den - hann vi med en värdig begravning.

Pappa Kanin som bott hos oss några år och dessförinnan ännu fler hos Freundin, hade dött av väl tilltagen ålder dagen innan.
Samtliga små fick i samlad tropp följa med för att se ut en fin gravplats.
Strax under den stora flädern fann vi ett bra ställe där det inte bara "växte" sten i marken på Småländskt vis.

Givetvis bör det sjungas en passande sång vid slika förrättningar och det bästa förslaget som kom upp var "Jag är en vanlig kanin".
Så fick det bli, tillsammans med de allra sista krasseblommorna vi hittade i krukor inifrån växthuset, fördes en stickelhårig gammal kaninhanne till den sista vilan.

Tack för de här åren, Pappa Kanin.

All makt åt folket

2011-11-22T19:40:00.000+01:00

Visst är det signifikativt att när jag just orerat fritt om mina åsikter om hur viktiga läxor är, hur stort ansvar vi föräldrar har att lära våra barn att ta ansvar för sitt eget arbete och hur mycket tid jag lägger ner på mina barns skolgång, i dagens tidningskrönika i Smålandsposten, då blir det Kalabaliken-i-Bender av just dagens läxläsande!?

Tror jag haft höstens utbrott på retande, tjafsande, stökiga och vrångskalliga små som bara sätter sig på tvären.
Majblomman och Sheriffen är redan i säng och de två andra har fått pyjamas på och tandborstning avklarat i rent och heligt vredesmod.

Jag har hunnit igenom hela spektrat av en uppmålad potentiell nattsvart framtid för barn som inte gör som jag säger.
Inte för att jag vill dem illa utan för just tvärtom.

Så länge mina telningar inte har några diagnostiserade grava utvecklingsstörningar, psykiska funktionsnedsättningar, fått genomleva sin barndom med enfärgat Lego eller är uppfödda på en ensidig kost bestående av socker och fett, förväntar jag mig att de kan ta sig igenom grundskolans nio år med fullständiga betyg, ha en valmöjlighet framåt gymnasietiden och kunna se en framtid även därefter.
Något annat är fullständigt otänkbart!

Därför härjar jag duktigt med mina ungar om hur viktig skolan är.
Att de måste, måste, måste lära sig ett korrekt språk - svenska - för att kunna tillägna sig all övrig kunskap.
För så enkelt är det.

Kan en inte bara stava och staka sig igenom en text, utan även begripa innebörden av den, då kommer resten automatiskt.

Jag vägrar ha ett barn i min familj som tror att "dom" kategoriskt stavas med "dem".
Att ha en unge som inte kan pluttifikationstabellerna intryckta i ryggmärgen.
Eller en telning som inte har ett hum om hur engelskt uttal egentligen låter.

För visst, det går att överleva även med ett pissigt uttal i engelska, utan att kunna räkna 7 X 8 och utan att kunna skriva grammatiskt korrekt - men det är i mina ögon och utifrån min, om än snäva horisont, ett fattigt liv.

Och ett fattigt liv önskar jag ingen!
Inte ens mina griniga små!

Må fridens liljor blomma och vreden lägga sig i det Mångmamska hemmet, ty kunskap är makt!

(Och ja, emellanåt tar jag mig friheten att komponera ett mindre grammatiskt korrekt språk - men jag kan fortfarande grunderna - och anser mig ha rätten till konstnärlig frihet.)

Det blir ju sällan som jag tänkt mig.

2011-11-22T08:46:00.000+01:00

Typiskt.
Majblomman började hänga med huvudet och pipa om ont i kroppen sent igår kväll.
Mycket riktigt hade hon präktigt med feber tidigt i morse.

Jag som skulle lekt kyrkisfröken i den rättas ställe, eftersom hon går en kurs i Tokholmen denna vecka.
Bara att börja ringa och sms,a runt, så de andra mer självgående föräldrarna kan ta över rodret.
Mer självgående än en liten sexåring som behöver stadig tillförsel av vätska, handpåläggningar och ömma omsorger.

Dimman låg dessutom tung över nejden, så pass att jag fann för bäst att stoppa in skolgossarna i bilen för skjuts till skolan, istället för att låta dem leta sig fram genom tjockan ut till bussen som varit min första plan.
Det var nog tur, för när jag kom ifatt killarna på vår grusväg där de stretade på, såg jag inte mer än några handsbredder framför mig.
Kändes inte helt trafiksäkert att skicka ut dem på "stora vägen".

Nu är det bara att planera om dagens schematekniska tågordning, för min snudd på heliga kyrktisdag sprack ju med besked.

Måtte vi nu bara slippa se förkylningar och febertoppar att gå varv efter varv i familjen.

Jag och mina ullstrumpor

2011-11-21T21:07:00.002+01:00

Men det var väl själva den då!
Ännu en dag i relativt högt tempo där jag försökt "jaga fatt min svans", likt katten i visan, utan någon större framgång.

Efter helgens barnvakteri och far-är-rars annonserande av frånvaro från hemmet hela veckan, låg jag lite efter i den normala städa-tvätta-läsa-läxa-fasen.
En snabbmåndagsfika med Freundin var jag ju i alla fall tvungen att klämma in.

Så här fem tvättar och tre maskiner disk senare, ett ryck för att rasta snabeldraken och två timmars läsning av både läxor med killarna och sagor för samtliga små, börjar jag kunna känna att jag hunnit ifatt mig själv igen.

Nu ska jag bara se vad ni haft för er, innan jag kastar mig över kvällens lektyr.

Urlakade - och testkörning av franska gummin

2011-11-20T21:27:00.000+01:00

Vi är trötta ikväll.

En intensiv och rolig helg är över och någon direkt tid för uppladdning inför kommande vecka har vi inte haft tid med.
Lille J har sett till att vi alla haft full sysselsättning hela helgen, från tidig lördagsmorgon till sen söndagseftermiddag, där återlämningen till den rättmätiga modern skedde vid det årliga dopkalasandet för församlingens alla nyaste medlemmar.

Inga ledsna miner, bara några frågor om var "mamma" befann sig.
En lång nattning som otippat nog resulterade i en 10-timmars natt för extrasonen i Bam-Bams säng, dock utan att bästisen sov skavfötters med honom.
Inget nattlekande här inte.
Desto mer fart har det varit under dagarna.

Och imorgon försvinner far-är-rar till Polen för att testa franska gummin!

Innan någon sätter något olämpligt i vrångstrupen, kan jag förtydliga att det handlar om Michelindäck som ska testas på dumprar, i just Polen.

Själv ska jag samla ihop mig och manövrera barnaskaran genom en lång och aktivitetsfylld vardagsvecka.
Bäst jag letar upp en flik av ett täcke och en hörna av en kudde, snarast.

En ovanlig start på en i övrigt ovanlig helg

2011-11-18T21:48:00.000+01:00

Nu har familjen äntligen landat hemma igen.
Far-är-rar, fyra små-vilda-glada, ett extrabarn och jag har varit på klassfest med föräldrar och syskon till Sheriffens klasskompisar.
Tacobuffé och fredagschips, dansrum som mestadels användes till "Ryska-postenlek" och stor gympasal där ungarna kunde rasa av sig alla kalorier.

När Pysselkungen började vackla runt i korridorerna insåg jag att det var läge att plocka hem och ner de tre minsta i sina sängar, medan far-är-rar fick se till att extrabarnet och Sheriffen kom hem.

En osedvanligt trevlig och högst ovanlig fredagskväll.
Normalläget är annars komatillstånd på samtliga familjemedlemmar, efter en intensiv vecka.
Nu känner jag mig laddad och redo för kommande helgs ovanliga innehåll.

Jag ska få förmånen att ansvara för Freundins ögonsten hela helgen, gossen som lärt mig vikten av det tecknade språket, han som röjer värre än en furie, kramas som om livet hängde på det och min minstings bästis.
Bam-Bam har redan planerat hur de två ska sova skavfötters, hur de ska tassa upp först på morgonen och hur de ska leka hela natten.

Vi får väl se!