tisdag 26 augusti 2014

Ibland så...

Jag säger ofta att jag önskar mig en direktkoppling, kanske via usb-minne, från hjärnans sömndruckna drömmar direkt till datorn.
En omedelbar kontakt där mina känslor, tankar, färger, åsikter och förnimmelser som genom ett trollslag omvandlades till begriplig och välformulerad text, färdig för andra att ta del av.

Samtidigt är jag tacksam att den typen av teknik inte är möjlig.
Uppvaknandets kranka blekhet, vardagens åtaganden samt barnens behov räddar mig från många fadäser.
Att tycka, känna och tänka vad som helst är helt ok.
Att dyvla på andra sina innersta drömmar och maror däremot, det är inte alltid det klokaste att göra.

Strategiskt kalkylerande, avvägningar, orsaks- och konsekvensplanerande är en hjälp till ett något mer friktionsfritt leverne med min omgivning.
Jag skriver medvetet "något mer friktionsfritt", även om jag är fullt på det klara med att just friktionsfritt - det är aldrig livet!
Bör heller inte vara.
Kan inte vara.

Ibland önskar jag bara att det var lite lugnare, stillsammare, enklare än vad det vanligtvis tycks vara runt omkring mig.
Å andra sidan hade jag inte varit jag om det varit färre beslut, skeenden eller andras agerande att ta ställning till.
Visserligen skulle jag inte veta av något annat sätt, om jag inte var jag men det är inget jag strävar efter.

Den omgivande, relativt avlägsna, periferin är bara så ohemult tröttsamt övermäktig att behöva förhålla sig till emellanåt!

2 kommentarer:

Ezter sa...

Svårt med lugn och stillhet när man är många i familjen! Dessutom med alla järn du har i helgen!

Småländskan sa...

Ser och läser. En jättekram till dig!