Glaskupan har slagit till med full kraft.
Om jag verkar osedvanligt osynlig, osocial, icke-kontaktsugen eller på annat vis lite frånvarande i största allmänhet, har det sina randiga skäl.
Mitt senaste nöje, eller tillhåll om man så vill, är nämligen hästhagen, eller möjligen stallet.
Timmar i sträck tillbringar jag, med eller utan sällskap av av Gunnarhunden och andra små-vilda-glada, i hagen hos hästarna.
Det senaste tillskottet i flocken, en liten fölsprättig valack som hos oss lystrar till namnet Pysen, är söt som socker.
Ledarstoet har tagit honom under sina vingars beskydd och markerat för de andra pållarna att han är fullständigt ofarlig och harmlös.
Motvilligt trampar jag stundtals ifrån mina fyrbenta vänner och tar itu med vardagens bestyr och familjens livsuppehållande behov - mat, tvätt, städ, disk och läxor.
Vid akut behov av kontakt går det finfint att skicka röksignaler i riktning mot 'den-omkullfallna-björken' eller 'stora-stenen'.
Bara så ni vet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tack för infon, du har varit osynlig ett bra tag ;)
Har saknat dig, välkommen tillbaka.
Kramis.
Ha det så skönt vid den nedfallna björken. Jag har en del att läsa ikapp. Jag gör det så länge. Och önskar att jag hade en häst eller två att klappa.
Skicka en kommentar