torsdagen den 24:e april 2014

Plebejer och annat löst patrask?

Jag snappade upp något sublimt i en - i all välmening uttalad - kommentar häromdagen.
Den fick mig att fundera en del över människors föreställningsvärld?!

Andemeningen var, att det är bra att få se olika saker av världen, om det så är lyxhotell eller det enklare livet på landet.
Problemet jag har med kommentaren är bara varifrån den kommer - och att just mitt hem skulle vara det 'enklare livet på landet'!

Visserligen äts det inte färsk hummer och dricks champagne mer än några få gånger per år i vårt hus men jag vet inte om just enkelt är rätt definiering på vårt hem och liv?
Stampat jordgolv lämnade vi för länge sen när vi kravlade bort från hyresgästträskets grovsoprum i ett bättre beställt område i Stockholmsförorten Bromma till egenägt hem på friköpt mark.


Med vår närmaste omgivnings mått mätt, lever vi nog relativt gott!
Om inte annat stort?

Egentligen är det mest roande och tankeväckande att vi som människor alltid utgår från vår egen livsstil när vi hyllar eller fördömer andras val.
Nyttigt att tänka på emellanåt, även för mig som flyttat genom landet och gjort en både ekonomisk och social bostadsresa!

onsdagen den 23:e april 2014

Diplomati

Jag hade en plan A.
Självklart fick den ändras till dito B när det visade sig att vi hade finbesök av storsonen och svärdottern redan innan jag och den skönsjungande Majblommedottern anlände till hemmet efter dagens musikalövning.
Gemensam improviserad middag, myshäng, inbokad framtida hästtur med svärdottern, handling och så småningom avskedsviftande gjorde att tre av de numera-inte-fullt-så-små-vilda-glada hann råka i luven på varandra.
Rejält många gånger!

Torndönsstämman fick vädras innan tandborstarna dansade.
Därtill blev det en segdragen men välbehövlig sitta-på-sängkanten-sejour hos samtliga småhuliganer.
Att leva med en knippa barn i dessa mittemellanår är rätt spännande.
Inga pyttesmå, inga stora barn, utan just en hel hop med mellanåldersungar att tampas med.

Sexåringens armar och ben växer i otakt med själen, åttaåringen är ensam i sitt slag och dessutom stundtals nioårigshormonstinn, tioåringen en stor vän av fnysande ordning och rättvisa samt den nyblivna tonåringen som är lite lagom mycket i 'slyngelåldern' än så länge!

Bäddat för konflikter.

Nu när de flesta av dessa är temporärt lösta eller åtminstone undanstädade - tänkte jag bädda ner mig själv.
Helt okonfliktigt!

tisdagen den 22:e april 2014

Som en gummiboll kommer hon tillbaks till oss...

Ni vet det där jag skrev igår om separationsfasen!?
Verkar som om det tog mindre än ett dygn för SysterYster att boka nya tågbiljetter till vårt residens!
Nu börjar nedräkningen, 189 timmar och 21, 20, 19, 18 sekunder....

Eller enkelt uttryckt - en dryg vecka!
Hurra för vårens alla långhelger!

måndagen den 21:e april 2014

Halleluja, han är sannerligen återuppstånden!

Visserligen har jag (o/medvetet) missat det mesta av den gångna veckans/helgens kyrkliga begivenhet men attans så nöjd jag är med årets påsklov ändå!
SysterYster med döttrar drällde in med buller och brak i annexet förra helgen och åkte - ytterst motvilligt och ännu mera tyvärr - ikväll.

Vi har haft ett rekorderligt lov tillsammans.
Det har ridits, borstats hästar, lekts med GunnarHunden, ätitits gott, lekts, bråkats och surats.
Laddats disk- och tvättmaskiner, handlats mat, ryktborstar, skor och kläder.
Hutats åt och myst med barn, katter, hund och hästar i en salig blandning.

Veckans 'allra bästa' var nog min insikt om att surtanten Alphastoet Pella fortfarande hade sina (mina intränade) kunskaper i behåll!
Vi hade en magisk barbackatur till 'SnällaStellas' scoutläger över stock och sten, tillsammans med min systers VildaWille,  där det efter lite fnattigt bakhovssparkande uppdagades att det här med ridning - det är verkligen exakt samma sak som cykling eller simning.
Har du en gång lärt dig, så sitter kunskaperna som berget.
Eller djupare?!

Enda smolken i bägaren är att vi inte har ett spikat datum för nästa invasion.
Att den är i annalkande - det är säkert.
Frågan är bara Hur Snart?

Separationsfasen - när går den över?

torsdagen den 10:e april 2014

Blomkjolar och gödselstacksmusikal

Tror ni för en sekund att jag kan hålla tassarna i styr när det vankas kreativitet i krokarna?
Nä, knappast.

Igår var det dags för veckans andra barnkulturella begivenhet i byn - barnkören.
Vi försöker få ihop en barnmusikal och som alla förstår behövs det lite kostymer då.
Självklart inbillar jag mig fortfarande att mitt dygn är mycket längre än alla andras dygn så givetvis har jag idag beställt tyg till; fem kjolar, två byxor, tre hattar/mössor, tre hårband plus en gödselstack!

Just gödselstacken spelar faktiskt en avgörande roll i den här musikalen och utan ett stort brunt tygstycke som får symbolisera den, blir det lite rekvisitafattigt. 

Pysselkungen blängde lite surt på mig när jag och den sjungande dottern kom hem och meddelade att jag hade några kostymer att knåpa ihop och undrade om jag hade glömt bort tisdagsgruppens behov av kostymer?
Det har jag inte - men som sagt, mina dygn är långa.


tisdagen den 8:e april 2014

När kreativiteten får fäste och slår rot

Ibland blir det inte som man tänkt sig - men väldigt väldigt bra ändå!
Eller som idag - ännu bättre än jag vågat drömma om!

Med en laddad kasse, proppfull av bra-att-ha-saker inför eftermiddagens dramaövningar, landade jag i kyrkan.
Taggad som bara den samlade jag ihop alla teatersugna barn och insåg att det var bortfall med nästan hälften av 'mina' barn.

Sen kom jag bara halvvägs in i min presentation av dagens övning.
Någonstans i min berättelse av hur det troligtvis sett ut i Sverige före Ansgars tid - och långt innan jag hunnit fram till historiens brännpunkt; vad trodde, tänkte och kände människorna (förmodligen) innan asatron hade spridit sig, fastnade vi i cirkelspår kring Dackefejden, när Skåne/Blekinge/Halland blev svenskt och inte danskt, andra historiskt viktiga händelser, sagor och mytologier i stort.

Nästan rätt men inte riktigt dit jag hade haft för avsikt att komma.
Attans så skoj det blev sen!

Eftersom vi fastnade i mytologiska djur, återberättade jag en saga om Loch Ness-odjuret jag en gång läst högt för de små-vilda-glada.
Vips var kreativiteten i full gång i gruppen.
Självklart skulle vi skriva en egen pjäs om ett sjöodjur.

Från den utgångspunkten, landade vi så småningom i uppritade tankekartor, kostymsnack, rollkaraktärer och en helt fantastisk historia som egentligen är långt mer andlig än vad teaterbarnen själva förstår.
Deras historia, märk väl!

Nu ska ett användbart manus skrivas, några kostymer sys och pjäsen repeteras in - sen ska vi slå världen med häpnad!

Vad jag själv hade planerat?
Tja, lite besjälning av ting, lite gestaltningsövningar och en hel del sinnesstämningsövande samt diverse lita-på-varandra-samarbets-övningar, med andra ord inget ovanligt för en barndramaledare som gärna uppmuntrar kreativ fantasi och magiskt tänkande!
Ännu roligare då att gruppen redan förstått det - och uppenbarligen kan applicera det på ett eget framarbetat -och synnerligen samarbetat - påbörjat manus!

Fast det där sjöodjuret som triggade hela historien, det föll bort ur pjäsen och ersattes av ett troll!


onsdagen den 2:e april 2014

Tredje-persons-TACK, distanserat och fint!

Ok då!
Allt är inte frid och fröjd i det mångmammska hemmet!
Viss bloggfrånvaro kan härledas till mångmammors egna mammors accelererande döende.

Vi pratar om cellgifter, strålknivar, biverkningar, syrgasgrimmor, venportar och sjukhusvistelser.
Om mångmammors mammors vårdberoende sambo, om systrar och bröder som befinner sig i geografisk närhet, egen dito frånvaro och besynnerliga drömmar nattetid.
Om oändliga mängder telefonsamtal med diverse instanser, små mångmammor aldrig tidigare varit i kontakt med.
Om goda vänner som kommenderar middagssällskap och galopperande tankar på 'sen', 'om', 'när', ifallatt' och så vidare.

Om en vardag med gympapåsar, trasiga skor, överfulla tvättkorgar och belamrad diskho.

Alltihopa är bara ännu en resa.
En resa vi alla förr eller senare kommer behöva företa oss.

Och just nu är vissa små mångmammor galet glada för att de har vettiga andra stora och små medmänniskor omkring sig på färden.
Hur skakig överfarten än må bli?!

Tack!