torsdagen den 10:e april 2014

Blomkjolar och gödselstacksmusikal

Tror ni för en sekund att jag kan hålla tassarna i styr när det vankas kreativitet i krokarna?
Nä, knappast.

Igår var det dags för veckans andra barnkulturella begivenhet i byn - barnkören.
Vi försöker få ihop en barnmusikal och som alla förstår behövs det lite kostymer då.
Självklart inbillar jag mig fortfarande att mitt dygn är mycket längre än alla andras dygn så givetvis har jag idag beställt tyg till; fem kjolar, två byxor, tre hattar/mössor, tre hårband plus en gödselstack!

Just gödselstacken spelar faktiskt en avgörande roll i den här musikalen och utan ett stort brunt tygstycke som får symbolisera den, blir det lite rekvisitafattigt. 

Pysselkungen blängde lite surt på mig när jag och den sjungande dottern kom hem och meddelade att jag hade några kostymer att knåpa ihop och undrade om jag hade glömt bort tisdagsgruppens behov av kostymer?
Det har jag inte - men som sagt, mina dygn är långa.


tisdagen den 8:e april 2014

När kreativiteten får fäste och slår rot

Ibland blir det inte som man tänkt sig - men väldigt väldigt bra ändå!
Eller som idag - ännu bättre än jag vågat drömma om!

Med en laddad kasse, proppfull av bra-att-ha-saker inför eftermiddagens dramaövningar, landade jag i kyrkan.
Taggad som bara den samlade jag ihop alla teatersugna barn och insåg att det var bortfall med nästan hälften av 'mina' barn.

Sen kom jag bara halvvägs in i min presentation av dagens övning.
Någonstans i min berättelse av hur det troligtvis sett ut i Sverige före Ansgars tid - och långt innan jag hunnit fram till historiens brännpunkt; vad trodde, tänkte och kände människorna (förmodligen) innan asatron hade spridit sig, fastnade vi i cirkelspår kring Dackefejden, när Skåne/Blekinge/Halland blev svenskt och inte danskt, andra historiskt viktiga händelser, sagor och mytologier i stort.

Nästan rätt men inte riktigt dit jag hade haft för avsikt att komma.
Attans så skoj det blev sen!

Eftersom vi fastnade i mytologiska djur, återberättade jag en saga om Loch Ness-odjuret jag en gång läst högt för de små-vilda-glada.
Vips var kreativiteten i full gång i gruppen.
Självklart skulle vi skriva en egen pjäs om ett sjöodjur.

Från den utgångspunkten, landade vi så småningom i uppritade tankekartor, kostymsnack, rollkaraktärer och en helt fantastisk historia som egentligen är långt mer andlig än vad teaterbarnen själva förstår.
Deras historia, märk väl!

Nu ska ett användbart manus skrivas, några kostymer sys och pjäsen repeteras in - sen ska vi slå världen med häpnad!

Vad jag själv hade planerat?
Tja, lite besjälning av ting, lite gestaltningsövningar och en hel del sinnesstämningsövande samt diverse lita-på-varandra-samarbets-övningar, med andra ord inget ovanligt för en barndramaledare som gärna uppmuntrar kreativ fantasi och magiskt tänkande!
Ännu roligare då att gruppen redan förstått det - och uppenbarligen kan applicera det på ett eget framarbetat -och synnerligen samarbetat - påbörjat manus!

Fast det där sjöodjuret som triggade hela historien, det föll bort ur pjäsen och ersattes av ett troll!


onsdagen den 2:e april 2014

Tredje-persons-TACK, distanserat och fint!

Ok då!
Allt är inte frid och fröjd i det mångmammska hemmet!
Viss bloggfrånvaro kan härledas till mångmammors egna mammors accelererande döende.

Vi pratar om cellgifter, strålknivar, biverkningar, syrgasgrimmor, venportar och sjukhusvistelser.
Om mångmammors mammors vårdberoende sambo, om systrar och bröder som befinner sig i geografisk närhet, egen dito frånvaro och besynnerliga drömmar nattetid.
Om oändliga mängder telefonsamtal med diverse instanser, små mångmammor aldrig tidigare varit i kontakt med.
Om goda vänner som kommenderar middagssällskap och galopperande tankar på 'sen', 'om', 'när', ifallatt' och så vidare.

Om en vardag med gympapåsar, trasiga skor, överfulla tvättkorgar och belamrad diskho.

Alltihopa är bara ännu en resa.
En resa vi alla förr eller senare kommer behöva företa oss.

Och just nu är vissa små mångmammor galet glada för att de har vettiga andra stora och små medmänniskor omkring sig på färden.
Hur skakig överfarten än må bli?!

Tack!




måndagen den 24:e mars 2014

Vårnöje

Glaskupan har slagit till med full kraft.
Om jag verkar osedvanligt osynlig, osocial, icke-kontaktsugen eller på annat vis lite frånvarande i största allmänhet, har det sina randiga skäl.
Mitt senaste nöje, eller tillhåll om man så vill, är nämligen hästhagen, eller möjligen stallet.
Timmar i sträck tillbringar jag, med eller utan sällskap av av Gunnarhunden och andra små-vilda-glada, i hagen hos hästarna.

Det senaste tillskottet i flocken, en liten fölsprättig valack som hos oss lystrar till namnet Pysen, är söt som socker.
Ledarstoet har tagit honom under sina vingars beskydd och markerat för de andra pållarna att han är fullständigt ofarlig och harmlös.

Motvilligt trampar jag stundtals ifrån mina fyrbenta vänner och tar itu med vardagens bestyr och familjens livsuppehållande behov - mat, tvätt, städ, disk och läxor.
Vid akut behov av kontakt går det finfint att skicka röksignaler i riktning mot 'den-omkullfallna-björken' eller 'stora-stenen'.

Bara så ni vet! 


söndagen den 9:e mars 2014

Vårhelg

Nämen jag är nog faktiskt rätt nöjd med den här helgen.

Strålande sol, vårvärme, massor av utevistelse, stordåd från de små-vilda-gladas sida när det gäller stall- och hästtjänst.
Liten tuff cowboy som satt som klistrad i sadeln när han travade runt på gärdet med tyglarna i ena handen och knallpulverpickan i den andra.

En vansinnesidé som föll i god jord under fredagsnatten, utvecklades till en finansierad historia under lördagen och kommer att resultera i en ny familjemedlem på torsdag!
Trevligt fikabesök på söndagseftermiddagen och en färdigplitad krönika, ivägmejlad och klar.

Då är det väl bara att angripa det skamligt eftersatta Wash-Mountain i tvättstugan imorgon då?

Suss gott, små troll!

tisdagen den 4:e mars 2014

Åsikter

Ja, ja jag vet!
Ketchupeffekten har slagit till på bloggen.
Först kommer ingenting, sen ingenting, sen allt på en gång men jag måste bara få dela med mig av det jag redan gjort på 'ansiktsboken'.

Först gårdagens inlägg plus länk:

Visserligen har detta parti aldrig fått min röst, visserligen har jag inte så små barn längre och visserligen har jag varit väldigt nöjd med mina tre yngstas förskola ( först efter treårsåldern och i omfattningen - mestadels iaf - 'allmän förskola') men det här förslaget med dess bristande källhänvisning, rörande de forskningsresultat de åberopar, gör mig matt!

Varför inte hugga nyfödingarna direkt på BB och medborgaruppfostra direkt?
Ska föräldrar dumförklaras per automatik om de behagar fostra/umgås/hänga med sina ättelägg själva?
Snart nog har vi en obligatorisk förskola från 2-3 årsålder.
Tror ni mig inte, kan jag rekommendera socialdemokratiska kvinnornas rapport; 'Familjen i framtiden' från 1972 (reviderad 1978) där ett av deras krav är just obligatoriet.
Så vitt jag vet har de inte ändrat ståndpunkt än!?

Jag får lätt andnöd när den personliga valfriheten beskärs!

Sen dagens reflektion;

Med gårdagens länk om socialdemokraternas tankar inför framtidens förskola i åtanke, gjorde jag 'Valkompassen'!
Ett skrämmande resultat för min del.
Visserligen ligger mina svar på de 50 förutbestämda frågorna i mittsegmentet - 40 till 65 % samstämmighet med nuvarande 8 riksdagspartier - så någon solklar vinnare för min del finns ju inte.
Ändå får jag "bäst" samstämmighet med ett parti, vars ideologi jag verkligen inte kan instämma i!
Lika lite som jag skulle kunna rösta vänster om vänster, är jag beredd att lägga min röst på ett parti som gör smygtrevare ut i ett alltmer främlingsfientligt Europa bland fascistoida stöveltrampsnostalgiker.

Det måste faktiskt finnas bättre alternativ än blåsipps-järnrörs-smånassar att sympatisera med?

Detta så kallade 'supervalår' (Aftonbladets benämning), är i stort sett bara en fråga om pest eller kolera!

kännermigliteuppgivenochmatt


Om vi bortser från min - i mitt tycke - något märkliga politiska hemvist enligt detta test och istället fokuserar på den ursprungliga länken till sossarnas tankar kring förskolan, kan jag bara konstatera efter dagens massiva explosion av delade åsikter, spridda länkar och kommentarsfält långa som Kinesiska Muren att frågan engagerar!

Och det är bra!

  

 

 

 

Och dagens 
Och
Sen dagens eftertanke;
Med gårdagens länk om socialdemokraternas tankar inför framtidens förskola i åtanke, gjorde jag 'Valkompassen'!
Ett skrämmande resultat för min del.
Visserligen ligger mina svar på de 50 förutbestämda frågorna i mittsegmentet - 40 till 65 % samstämmighet med nuvarande 8 riksdagspartier - så någon solklar vinnare för min del finns ju inte.
Ändå får jag "bäst" samstämmighet med ett parti, vars ideologi jag verkligen inte kan instämma i!
Lika lite som jag skulle kunna rösta vänster om vänster, är jag beredd att lägga min röst på ett parti som gör smygtrevare ut i ett alltmer främlingsfientligt Europa bland fascistoida stöveltrampsnostalgiker.

Det måste faktiskt finnas bättre alternativ än blåsipps-järnrörs-smånassar att sympatisera med?

Detta så kallade 'supervalår' (Aftonbladets benämning), är i stort sett bara en fråga om pest eller kolera!

kännermigliteuppgivenochmatt

 

Och fråga mig inte 
O
Och

 

lördagen den 22:e februari 2014

Oscar och jag!

Jag är verkligen inte äldst, visast eller mest livserfaren.
Ofta känner jag mig som en fullständig novis när det kommer till kunskap, nutidsorientering eller allmänbildning.
Samtidigt blir jag ofta perplex över människors strävan efter att 'uppfinna hjulet' på nytt.
Det fyrkantiga då, som far-är-rar skulle ha sagt.

Det jag i min enfald betraktar genom lite lätt rosatonade skämsglasögon, har på något lustigt sätt upphöjts till folkligt och allmänt vedertaget nöje hos min samtid?!

När jag scrollar igenom dagens nyhetsrapportering, slås jag av likheten med det som skrevs för 20-30-40 år sen.
Samma gamla sportreferat.
Samma åsikter om kvinnors klädsel, mäns tillkortakommanden, föräldrars ängslighet, politikers utspel.
Same, same but different.
Hela tiden!

Att försöka påvisa utvecklingens framåtskridande är totalt poänglöst, den existerar inte.

Jag känner mig befryndad med gode gamle Oscar.
Wilde, i efternamn!